Framtiden

Det finns saker som oroar inför framtiden på många olika områden men det område som är viktigast idag är innebandy. Det kryper fram saker som gör att man kan få kalla kårar längs ryggen på en kan jag ju säga.

Man vill vinna sina matcher men man vill inte kämpa striden till slutet utan ger upp om det går lite illa, den där högre växeln sätter man inte in för att det är jobbigt att göra det.

 

Min filosofi är att då man har tränat så ska man svettas och man ska vara dyngsur efter att man har tränat, skit i att det luktar apa om en för det är så det ska vara efter ett träningspass.

Jag vet att tjejer tycker att det är obehagligt att svettas men då kan man fråga sig varför man spelar eller tränar?

 

Det går inte att komma på sina träningar och sitta med en lagkamrat och tissla och tassla om saker som inte har med träningen att göra kan jag ju säga. All koncentration ska ligga på vad tränare säger och förstår man inte övningen så frågar man om och får en ännu klarare förklaring, svårare än så är det inte.

Det är inte alls svårt att lära sig om man bara vill för det finns ingenting som heter kan inte men det finns någonting som heter vill inte.

Vi har sett dem här som inte vill lära sig och det är dem som snackar under genomgångar och som undviker att dyka upp på träningar.

 

Jag är ganska osäker på just fronten för innebandyn, vill helst inte att tjejen byter lag men är det så att det inte blir ordning så blir det ett sådant.

Det måste kunna gå att spela med 100 % då man går ut på planen och inte enbart på 25 - 50 % för det hjälper ingen spelare och definitivt inte målvakten.

 

Nu är det bara tuffa tag som det handlar om, man måste bli bättre på alla områden för att kunna slå sina motståndare och det måste ske med överraskning. Kan man bara lägga ned all sin tid på spelet så kan man överraska sina motståndare som vet hur man har spelat, visa dem att man har lagt om sina krafter och har siktet inställt på enbart vinst...