Det blev en lång dag för mig och för oss alla kan man säga, jag klev visserligen inte upp ur sängen förrän klockan var vid 07.50 men jag var vaken. Ont i lederna hade jag så jag valde att ligga ett tag extra och jag pratade med grabben som började tidigt medan dottern inte skulle börja vid 10 tiden, ganska lyxigt kan man säga.
Jag visste vad jag hade att göra idag faktiskt men det var inga roliga saker men saker som jag vet att man måste göra i ett hushåll så bara bita i det sura äpplet.
Jag gillar att ha att göra men jag orkar inte hålla på för mycket så nu gällde det att lägga upp allting lite smart för att orka med sakerna. Åka till city först eller städa, inte svårt att bestämma sig för att sticka till city för att lägga den där handpenningen på resan för att ut och resa ska vi göra för tredje året i rad. Tycker nog att vi kan göra oss förtjänta av att sticka från det här landet ett tag.
Jaha, 4000 spänn fattigare men med ett litet leende på läpparna och någonting att se fram emot hade jag då jag gick ut från butiken och redan var jag där under en himmel med sol och värme, vet inte hur den svenska sommaren blir men det bryr jag mig inte om för bort från Sverige ett tag ska jag.
Jag vill faktiskt inte vara i Sverige under min semester för jag blir inte lyckligare av att åka till samma ställe hela tiden här hemma, ganska tråkigt och bara deprimerande att veta att pengarna jag ger svenska staten inte ger mig så mycket.
Hem efter uträttat ärende nöjd, bara för att plocka fram maskinen som ska se till att dammet skingras ett tag, idag borta för att i morgon komma tillbaka. Aldrig har jag varit med om ett hem som kan damma igen över bara ett dygn och dem säger att ventilationen är som den ska och jag säger bara skitsnack.
Sak samma, jag vet att jag har städat så inte mycket annat att göra utan det får väl damma igen så som det gör och bara att kämpa vidare.
Laga till mat för att komma iväg på träningar, det allra viktigaste för oss i den här familjen då det är ett gemensamt intresse för oss alla och som ger så mycket på alla sätt. Det är många timmar som läggs i dessa hallar för att barnen ska komma vidare i sitt spelande och jag har en del i det också så att jag är nöjd, dem gör någonting som jag inte kan göra.
Barnen kommer förmodligen att lyckas bättre i livet än vad jag gjort och det får jag se som ett plus i kanten, har lyckats att få två barn som är fruktansvärt duktiga i innebandy och som får höra det från olika håll och inte bara från mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar