Vanlig dag

Klev upp som jag skulle denna morgon också men det var inte som en vanlig dag för ganska mycket yrsel fick jag efter ett tag och jag kunde inte fatta vad det berodde på, jag hade ju sovit som jag skulle den här natten. Inga drömmar som jag led av och masken hade jag haft på mig under hela natten men ändå ganska konstigt i kroppen kändes det som.

Som alla andra dagar var det här tyckte jag men ju längre tiden gick på dagen så kunde jag ju inse att det var inte som en vanlig dag för mig för någonting händer i kroppen på mig, saker som jag kan vara utan tycker jag för jag har ju haft det bra ett bra tag.

Jobbade med en del saker som skulle jobbas med men det var svårt att bara nonchalera dem där små stötarna som jag kände där dem inte ska kännas, medicinen hade jag fått i mig och då ska det inte kännas så här...

Det var då jag kom hem på delade turen som jag verkligen fick den där stöten som gjorde att luften gick totalt ur mig och jag var tvungen att lägga mig och vila ett tag. Länge sedan som det högg så fruktansvärt i bröstet med en svag försvagning ut mot vänster sida, nu är det kört tänkte jag bara... ingen fara på taket utan andas lugnt och vila en stund så ordnar det sig.

Somnade på soffan här hemma en timme och allt var som vanligt igen och den vanliga dagen kunde fortsätta som vanligt.

Jag tänker inte oroa någon med mina smärtor för jag vet att dem kommer att försvinna och jag kommer att leva ett tag till, vem ska skriva den här bloggen om inte jag finns och får belysa er med saker som kanske ingen annan funderar på.

Farsan tar man inte slut på i första taget kan jag ju erkänna, finns för mycket just nu att leva vidare för kan jag erkänna så smärtan överlever jag lätt bara jag får pusta ut med jämna mellanrum.

Kanske kan det vara så att jag har en inre stress inom mig för det senaste som har hänt, ingen som vill höra att ens dotter är en svikare för att hon vill utvecklas inom någonting som hon är bra. Just att få höra det har tagit ganska kraftigt på mig, jag är inte så okänslig som många vill utmåla mig som, jag har ett hjärta jag med även om det kanske inte alla gånger märks.

Den vanliga dagen slutade med glada nyheter där min dotter var involverad faktiskt. Hon hade fått träna med damernas A-lag i VIB idag och det är inte illa pinkat för en 12 årig tjej. Det skiljer trots allt en himla massa år mellan henne och dem äldre tjejerna och det roligaste var att hon hade fått beröm för sin insats i målet.

Bra jobbat för att bara ha stått i mål drygt fyra månader...