Ingen känsel

Usch, det var bara att ta itu med att städa upp efter föreningens maktbegär om hur det ska vara trots att dem har så fel i vissa frågor, något jag redan berättat tidigare om.

Jag kan inte säga att jag var så förtjust i att göra det här men jag måste för att jag mår dåligt av att se det på det vis som det ser ut nu, jag vill att det ska se bra ut.

Plockar ur skåpet och förbereder för att kunna sätta nästa skåp på kortast tid, visar sig att det tar en och en halv timme att göra det här jobbet för att det var inte så enkelt. Stålregel som sitter i vägen för att få dit fästet i väggen så bara att tänka om hur det ska sitta och får flytta fästet i skåpet för att kunna sätta upp skåpet.

Svetten rinner och jag får svårt med att andas, smärtan i bröstet ökar och jag tror att jag ska segna ned.

Helvete, vad är det som händer i bröstet nu då? Jag får svårare med att andas och smärtan är olidlig men oron är störst över att jag tappar känsel i båda armarna. Vad ska jag göra, jag måste ju få det här gjort?

Slår i fingrarna och handen men känner inte att jag skurit mig och att det hänt någonting i handleden förrän då jag är tvungen att vila, en vila med enormt tryck över bröstkorgen och som oroar mig otroligt.

Ingen känsel i armarna men får jobbet gjort i alla fall men inga krafter kvar till någonting annat, totalt slut är jag i kroppen men armarna är dem som är värst. 

Att inte känna armarna är inte bra då jag är beroende av dessa men det blir bara att vila så mycket jag kan för att komma igen.

Värken i höger hand vill liksom inte alls släppa och har fortfarande ont lite i bröstet då jag sätter ihop detta, sex timmar sedan jag gjorde mitt jobb så att här ser man hur lång tid det tar innan smärtan lägger sig...

Bara kämpa på

Tröttheten kryper över en men det är bara att kämpa på för att hålla sig vaken för just nu är det bara för tidigt att bädda ner sig i sängen, tycker jag i alla fall. Jag vet vad som händer om jag lägger mig för tidigt, vaknar och därefter är hela morgondagen förstörd.

Man ska väl inte klaga på lite trötthet då det finns dem som har så mycket svårare i sitt liv, en del gnäller som fan men andra säger inte ett dugg utan kämpar på.

Man kan undra ibland var vissa får sin kraft att se så positivt på allting trots sina sjukdomar, en annan klagar på lite trötthet, snacka om mesig va?

Det är bara att kämpa på för att släpper man taget så är det bara så kört med att ta sig upp igen från en svacka, jag vet vad jag snackar om för jag gav inte alls upp men jag fick lite hjälp med det... Jag slog till slut näven i bordet och bara talade om att jag inte var färdig.

Att ge upp har jag aldrig gjort och ska inte göra det nu heller men visst, det finns stunder då jag bara önskar att jag kunde göra det men vet att det inte är någon lösning på någonting.

Jag försöker att peppa alla som jag känner så att dem kommer ihåg att aldrig ge upp trots att det kommer att komma motgångar som gör att man ibland vill lägga sig ned och dö. Det är först då vi ger upp allting som det värsta kommer, vi tar oss aldrig upp igen utan blir en av dem utslagna. Har vi istället hoppet och viljan att aldrig sluta kämpa så är det ganska svårt att slå ut oss totalt.

Jag kämpar på i alla nu ikväll för att hålla mig vaken ett tag till för att kunna sova hela natten istället och få en vettig dag imorgon.

På flykt

Springer för livet för att komma undan hela tiden men vad är det jag springer ifrån? Man brukar säga att man springer till den man har som älskade och det så som dem visar det på film, ett par som möts på halva vägen för att mötas i en het vild kyss... sådant trams.

Jag springer för att komma undan allting, jag har gjort mitt och jag springer ifrån allt det som varit för att nu börjar allt det gamla krypa upp igen, både saker jag vill minnas och sådant jag inte vill minnas.

Mina drömmar handlar mest om att jag jagas av det förflutna, allt det som jag en gång i tiden verkligen ville ha men som jag nu inte ens vill ta i tång för jag har insett att jag börjar bli gammal.

Det som var en gång i tiden var underbart men jag försöker hela tiden fly undan för alla minnen gör mig bara illa för jag vet att ingenting av det får jag tillbaka men det kryper fram mer och mer, skulle vilja ha det igen men kan inte få det så därför springer jag.

Tiden förr var bättre, mindre bekymmer och mycket mindre världsproblem att fundera över och hur framtiden ska bli. Nu känns det bara mera skrämmande att leva för hela tiden man måste vara på sin vakt emot så mycket mer utifrån som kan skada en... bättre att springa för att komma undan jämförelsen från då och nu.

I vaket tillstånd kan jag inte springa ifrån saker för det kan jag inte för jag har ett ansvar men i nattens drömmar springer jag som en dåre och jag vet ändå en sak, vägen kommer snart att ta slut och avgrunden finns där och tar emot mig...

Nu tänker ni kanske att det där måste vara en riktig dåre som skriver sådant men då undrar jag bara, minns ni inte tiden förr och hur skrämmande vissa saker har blivit ju mera åren har gått.

Har ni glömt er första kärlek eller har ni fortfarande den kärleken kvar inom er men som ni inte helst minns bara för att det gör ont inom er?

Jag vill inte glömma min första kärlek och kommer aldrig att göra det men jag springer i nattens drömmar för att det hela inte ska ta över min själ, jag har det jag har och ingenting som jag ångrar men visst har man sina funderingar över vad som skulle ha varit om det blivit som ville förr...

På flykt är jag varje dag eller natt kan man kanske säga för att i drömmarna springer jag som en dåre för att komma undan allting som varit, det sårar bara mig att tänka och minnas allting. Mina minnen har en tendens att ta över hela min hjärna vissa tillfällen och jag drar mig undan "livet" för att inte vara kontaktbar under timmar, så kan minnena ta över mig.

På flykt kan man vara på många olika sätt men att ta emot det som är nu är ingenting man kan komma undan, bara ta det som det är och försöka att inte oroa sig för mycket av det som en gång varit och vad som kan komma i framtiden...

Konstigt

Min natt var inte alls så lyckad, jag har sovit så inget med det men jag har inte fått den sömn som jag så väl behövde utan jag har haft lite drömmar och problem i bröst/mage hela natten.

Någonting hände i går kväll som jag inte riktigt kan förklara varför det hände, det bara högg till i vänstra sidan av magen och gick en bit upp i bröstkorgen på mig, väldigt otrevligt då jag aldrig känt det förr.

Jag kom upp i alla fall men jag hade ett illamåendes som inte var av denna dag, trodde nu att jag skulle kasta upp men jag behöll det som jag hade i min mage men ont hade jag och det skulle sitta i hela dagen. Fattar inte fortfarande vad det var som hände och just som jag skulle sova men som störde mig hela natten.

Natten innan hade jag också en tuff natt där jag hade mardrömmar, drömmar som ledde till att jag vrålade rakt ut och väckte mig själv av detta, tur att ingen var hemma då utan hade gått iväg till skola och arbete.

Dagen blev en ren skräck för mig för seg var jag och jag satte mig som vanligt ned på arbetet för att göra det jag skulle men jag märkte att det var svårt att koncentrera mig längre stunder, visste inte hur jag skulle formulera saker så många gånger upp och gick för att få tillbaka den där kraften som jag så väl behöver.

Det är tufft då man inte kan finna orden som man så väl behöver och skriften är en av dem viktigaste bitarna för mig.

Dagen blev lång och ganska förvirrad för mig men jag fick ihop den men hjärnan ville inte vara med och sätta orden som dem skulle vara på papper så jag gav upp, kanske har det varit för mycket med att skriva och formulera en massa text.

Jag gillar att arbeta med text men nu tror jag att det behövs lite vila för att få ordning i skallen och man längtar efter den där sommaren som man ska få sin semester.

Okej, det är inte så kul ute för att det blåser men var glad för en sak, det regnar inte.

Blåsigt värre

Jaha, det blev en blåsig dag idag men livet stannar inte för det, man måste göra det man ska ändå och just idag innebar det att vara ute en del för träningar.

Att det blivit kallare i vindarna märker man kanske mest av att det är tränare som inte kan hålla sig friska utan ser till att bli sjuka, vet inte om det beror på vädret eller för att man dragit i sig för mycket öl och inte förstått att det kan vara farligt att inte ha kläder på sig?

Jag slängde mig på moppen idag och insåg vilken dåre jag var, lämnade mina handskar i förrådet trots att det var kalla vindar och visst var det så, jag hade ont i fingrarna då jag kom fram men bara i vänstra handen. Man ska inte tro att man kan vara hur tunt klädd som helst då man kör moppe på sommaren, kommer man upp i ålder så blir man bara mera känslig trots att man tror att man 20 igen.

Jag vill faktiskt inte inse att jag blir 46 i år och jag kan inte märka det i spegeln som jag så hatar heller, jag ser inte dem där rynkorna som man brukar få men kanske är det så att jag spänner ut dem med en massa fet mat men jag äter ju knappt heller så...

Var med tjejen på sin träning och här kan man snacka om idioti, man åker dit i en tunn skjorta och då vet man ändå att det blåser så man tror att man ska blåsa iväg. Man är ju inte ung men då man tittar på dem som är unga så är ju dem mer välklädda än vad man själv är så man kan då också undra om det har blivit kallare m,ed åren som har gått... kanske inte men kanske är det så att den yngre generationen fattar mer än vad man själv gjorde då man var i deras ålder.

Det var en bra träning i alla fall trots att dem var få, det är kanske så det ska vara för att dem ska ta in information för att det är svårt att bli osynlig i en sådan liten grupp.

Jag ser kraften i att få fram ett bra lag i det hela som jag ser men jag vet att till hösten så är det förmodligen rättvisetänket som kommer fram, det hela bottnar bara i en massa förluster.

Såja

Tummen ur röven fick jag eller ska man säga fick tid till att göra det utan att vara för trött. En längre tid har jag sagt att jag skall skruva isär en bänk i trä för att den inte används men som är helt funktionell, vill inte kasta den men bort måste den.

Nu så tröttnade jag på det hela och plockade isär bänken men vad i helvete, jag blir ju så trött fort av att bara skruva isär en grej.

Såja, man brukar säga på det viset, allting löser sig nog. Jag vet att allting löser sig men ibland kanske man vill att det ska lösa sig fort och just det som jag vill. Jag vet inte hur länge jag är i livet och det vet ingen annan heller som tur är, livet är bara ett spel om tid och inte ett skit annat har jag lärt mig. Det gäller bara att komma på vad man ska göra med livet.

Såja, då har grabben testat på att vara med och träna i fotboll och det gick ju bra. Jag måste erkänna att han var duktigare än vad jag trott i fotboll så kanske har han talang även för fotboll, hur ska man göra nu då, asch, bara betala och hoppas att han får ett bra mycket vettigare liv än vad jag har och haft för visst hade jag kunnat ha det bättre.

Såja, livet går vidare hur vi än gör, bara att acceptera att det är som det är med allting. Det är ju så mycket man är tvungen att svälja, kungahusets existens, varför regeringar vill veta exakt allt om sina medmänniskor, ja så att dem helst veta vad du har för färg på avföringen men kanske dem redan vet det, och svälja att man aldrig kan vinna dem där miljonerna. 

Man får vara nöjd... Med att man har ett liv kanske?

Sista dagen

Det har varit en lång och varm helg kan man lugnt säga men nu ska vi inte gnälla på den goa värmen som vi fått till vårt avlånga land för det är det som vi blekfeta svenskar kan behöva.

Man ser allt fler som sticker ut med sina träningskläder för att få den där slimmade kroppen som legat i träda hos vissa individer och man ser bilringar som studsar upp och ned hit och dit, vackert kämpat för att bli en av dem "snygga" i sommar.

Inte ett dugg avundsjuk är jag då jag ser alla som snöra på sig skorna för att ta sig ut på den där löprundan som dem anser ska hjälpa dem till den perfekta kroppen, vet inte vad en perfekt kropp egentligen är faktiskt men anar mig till att den ska hjälpa till att charma det motsatta könet.

Nu kanske inte charmen sitter i kroppen men låt dem tro det om det är så... jag har lärt mig att en bra personlighet får man inte med en snygg kropp men att det kan ju underlätta lite kanske.

En varm helg har det som sagt varit men jag har lyckats hålla mig på benen för att göra mitt arbete och lite till, hade kanske helst sluppit gjort det men jag bara måste bli klar.

Mycket vatten har det runnit nerför min torra strupe för att hålla skallen och kroppen vaken ifrån den där farliga värmedvala som jag annars lyckas med att få då det blir varmt fort. Vatten är väl kanske inte det man längtar efter då det är varmt men frågan är vad cheferna skulle säga om man satte igång med att bryta upp burkar för att släcka törsten.

Släcka törsten med öl kan jag inte alls rekommendera heller, har man tagit en så vill man ha en till och därefter fortsätter det och till slut ser man så suddigt så man tror att den där gamla tanten är en riktig pudding och ett lovligt byte för en ung stilig man som en annan... nä, så långt ska det inte gå.

Den där kalla ölen står så snyggt och väntar på en i kylen till efter jobbet och det är belöningen för att man stått ut i värmen hela dagen och jäklar, det räcker med en för att man ska bli nöjd också för man liksom jäser upp i magen av den då den väl lagt sig på plats.

Vatten är att rekommendera men det är inte överallt vatten smakar så bra, det finns ställen som jag tycker att vattnet luktar som vattnet i en toalettstol och då undviker jag att dricka det. Det finns till och med ställen där jag druckit vatten som jag fått upp det igen för att det faktiskt smakar på rikssvenska "skit".

Pumpa i er flera liter vatten så klarar ni av värmen bra för det här vädret lär fortsätta ett tag till.

Ett helvete

Varm dag trots att jag inte hade så mycket kläder på mig, hade på mig linne för en gång skull och det är ju någonting som jag inte brukar ha på då jag ska arbeta. Jag har som regel på mig skjorta och långbyxor då jag ska tjänstgöra, sitter i ryggraden på mig sedan förr då man inte fick ha det på sig.

Jag kan även erkänna att jag tycker det ser trevligare ut med långbyxa och skjorta.

Kanske kan dess varma somrar få mig att lätta på mina egna regler kring kläder och nu har jag kommit till linnet, kortbyxor på jobbet tror jag ju att jag kommer att vänta mycket längre på. Det har visst funnits något tillfälle som jag haft kortbyxor på mig men jag känner inte alls att jag är bekväm i det på jobbet.

Helt vansinne egentligen en sådan här varm dag vara klädd i svart och dessutom långbyxor...

Värme i all ära men nu är det för varmt på en gång, det är som att helvetet krupit över oss. Jag skulle inte säga så mycket om jag slapp röra mig så mycket i vädret men det kan jag ju inte begära då jag är i tjänst, planerade ju in att jag skulle ut med kund på cykel och det blev längre än vad jag räknat med från början. Märker att det tar på krafterna att sitta på cykel som jag gjorde och bara längtade till grottan som är en aning svalare men ändå varm.

Efter en svettig dag så var det skönt att få komma hem...trodde jag ja. Det var bara att inse att jag alltid ska ha saker att göra om dagarna. Nu höll jag på att få ett rejält spel för min dotter är då ingen som gillar att städa så bara att ta makten igen och se till att göra det, över två timmar fick jag hålla på med att städa och så mycket sopor har jag inte sett på länge och vet inte hur hon lyckats med att gömma allting...

Vet inte om det är mitt kall att hålla på med att städa och serva andra människor på alla möjliga sätt men jag får det för mig många gånger.

Som att vara i helvetet kändes det som idag med den värme som vi hade och som jag försökte komma undan bara för att jag inte är van men som jag vill så gärna ha för att kroppen mår bra av det. Det enda som hade varit ännu bättre vore om jag sluppit vara på jobbet och använt hjärnan, nu ska jag inte säga att den fungerade som den skulle hela tiden men kanske inget ovanligt.

Tar på krafterna

Jag har sagt det tidigare och säger det igen, det tar på krafterna att göra sin röst hörd i vissa situationer. Hos mig sitter den här tröttheten i länge och kanske ska jag säga lite för länge för så mycket blir påverkat och ännu mera krafter går åt till att försöka blockera tröttheten.

Jag försöker att inte lägga så mycket kraft bakom då jag säger ifrån men hur jag än gör så fungerar det inte, tycker att det ska vara kraft bakom det man säger så man vet att det är allvar.

Jag önskar ibland att jag inte svarar på saker och ting men jag kan inte bara vara tyst och låta allting bara forsa förbi mig, sedan fatta hur lurad man blivit bara för att man inte sagt ifrån.

Om fler sade ifrån så skulle saker och ting kanske se eller vara annorlunda men jag får för mig att man är rädd för att säga det man tycker.

Det jag säger kan jag stå för, jag är inte speciellt rädd för överheten om man kan säga så? Resonerar att jag lever bara en gång och under det livet tänker jag inte gå och vara rädd för alla som kanske resonerar att dem har makt, makt som dem missbrukar på olika fall för att nå ännu längre.

Man måste kunna säga ifrån och även kunna stå för det, vi lever i en "demokrati" så varför vara rädd för att säga det man vill. Jag, jag vet att vissa saker ska man kanske inte säga men jag säger dem i alla fall ibland för det stämmer det jag säger.

Mina krafter är inte som förr men ändå, jag blir ganska rådlös då jag upptäcker själv att jag har så mycket kraft för att få fram allting som jag vill säga och att det finns dem som faktiskt står på min sida.

Förändra

Man måste ibland kunna förändra saker och ting men man måste då också få en spark i arslet för att göra det, det är så lätt att gå i gamla fotspår för att det är ju skönast så. Frågan är egentligen om det är så skönt att alltid trampa i dem här gamla spåren som man alltid har gjort, det kanske är förändring man sökt men inte orkat med att ta itu med det?

Jag ska erkänna att jag anser att jag har det bra som jag har det men är inte heller motvillig till att det blir förändringar men enbart för att det hela ska bli enklare.

Jag tänker på det här med mitt kök som ett exempel, får det förstört för att man tvingar på mig någonting som jag inte vill ha och som jag egentligen inte alls behöver. Jag har planerat att fixa till i köket men kanske inte med dem här sakerna men ändå, nu måste jag ta tummen ur röven för att ordna till allting men samtidigt göra det som jag sedan tidigare tänkt göra.

Jag får se det här som en riktig spark i arslet till förändring men inte kan jag säga att jag är glad för det kostar pengar...

Det är alltid lätt att säga att man alltid har gjort så men ibland kanske man ska fundera på om det är så bra att man alltid gör så och hur bra är det i framtiden att göra så? Kanske är det så att den nya förändringen faktiskt är mycket bättre, det är kanske dumt att missa chansen till att få det mycket bättre?

Nu ska man inte tro att jag riktar in mig på någon speciell person för det är inte det som det handlar om, jag riktar in mig på alla personer som kan komma att känna igen sig i det hela, jag gör det i alla fall.

Jag har lärt mig att vissa saker faktiskt är bättre om man ändrar på för det förgyller faktiskt livet och man vet att man kan ändra sig, man behöver inte betraktas som ett antikfynd som det är snart dags att göra sig av med.

Blyertspennorna var alltid gula förr, nu kan dem dyka upp i vilka färger som helst men är det inte så, om du får en rad olika färger att välja på så väljer du i alla fall den gula som alltid förr, det är den du känner igen och förknippar med blyerts?

Människan är bra märklig, vi är rädda för det vi inte känner igen eller så tar det otroligt lång tid att ställa om oss för det som alltid varit på ett sätt är det bästa och säkraste sättet...

Jobbig dag

Det blev en ganska jobbig dag i dag i alla fall, inte för att jag tyckte att planeringsdagen var jobbig utan den var helt okej trots att jag har för mig att jag kände igen systemet sedan tidigare.

Nä, det blev jobbigt för att jag hade slutat andas i natt trots att jag hade min mask på mig men jag tror att det händer då jag är stressad eller blir det av att jag blir upprörd och det har varit saker som hänt under den närmaste tiden.

Dålig sömn tillsammans med en väldigt varm dag är inte för mig en bra kombination kan jag säga.

En sak som spelade in idag var att jag kände att det var ganska mycket pollen som härjade i luften, jag hade lite tungt med att andas på vägen till planeringsdagen och här kan man snacka om grönska på vägen ut till Lövudden.

Man ser hur fort det går med växandet efter det vatten som kommit ner ett tag, allt sticker iväg och man kan riktigt börja snacka om att sommaren kommer nu.

Jag måste ju säga att jag är nöjd med den här dagens arbete, kul att se vilka som är vilka på olika ställen inom enheten och visst, vissa tycker jag ju bättre om än andra men så är det väl för alla.

Att älska alla kan man inte göra men man kanske inte ska dra sig undan mängden som att visa att man inte vill tillhöra sällskapet, jag såg vilka som gjorde det riktigt ordentligt men inget som jag mår så dåligt av.

Jag vet bara att en del kan vara ganska styva i korken ibland men idag var man det inte.

Värmen var ganska jobbig men varför klaga på värmen, nu ska vi se fram emot sommaren som kommer och att vi snart ska få den där semestern som vi alla förtjänar, jag gör det i alla fall. Just nu behöver man få vara ledig ett tag för att orka med att ta itu med en "säsong" till kanske man kan säga. Det har varit ett långt år sedan förra semestern så en rejäl semester sitter inte illa nu.

Den här dagen då jag kom hem kändes lite konstig, grabben var inte hemma då han vara med klassen på nattlägret. Jag är inte alls van vid att mina barn är borta så att då dem väl är det så märker jag det mycket väl, inte ens per telefon kan jag nå honom då dem inte får ha med sig telefonen, konstigt nog för oss båda två.

Tre timmar

Under tre timmar har jag sysselsatt mig med att städa bort en massa skräp och fortfarande fattar jag inte varför människan alltid måste bete sig som ekorrar, samla på sig för att överleva. Nu gör man inte det för att överleva utan det är någon annan form av sjuklighet och jag har väl inget att säga om det då det handlar om att göra det hemma men då det är på en arbetsplats så har jag lite synpunkter.

Om man nu prompt måste samla på sig så kan man väl i alla fall ha en viss koll på vad det är man samlar och hur man samlar det.

Visst kan man väl köra varianten att man slänger det bara in och kastar igen dörren fort som attan så inte skiten ramlar ut, man kan även snygga till sina gömmor så det går att ta sig fram och inte skadar en själv men att bara samla för samlandets skull har jag inte fattat mig på.

Det man inte behöver kan man göra sig av med för det gör sig bättre i soprummet än att det ligger och skräpar i hemmet eller på arbetsplatsen. Gamla kartonger efter kasserade maskiner kan man inte alls behöver spara på.

Ska man samla kartonger så slår man ihop dessa så dem inte tar plats, en kartong som inte är slagen tar lika mycket plats som en full kartong men då man bara ställer en kartong utan att fylla den så kan jag ju se det som vansinne.

Det är inte alls kul att hålla på att städa och sortera under tre timmar men någon gång måste det rensas upp för att ha koll på var man har sakerna och vad det är man har. En poäng med att inte samla på sig saker är ju även att det inte samlar så mycket damm som gör oss sjuka i längden.

Jag samlar på en massa grejer men det har blivit bättre med åren för jag slänger saker som jag ändå insett att jag inte kommer att ha någon användning av, det finns någon annan som behöver dem eller så kan man göra nya saker av det.

Nä, jag vill nog inte ha så mycket saker runt mig utan det ska vara så man slipper hålla koll på allt för mycket grejer som i långa loppet kan bli farligt för sig som person.

På en arbetsplats kanske man ska tänka på att man inte är ensam och att alla inte alls vill ha så mycket skräp runt sig där heller, vi finns som tycker att det är bara jobbigt med saker som ligger och skräpar i olika högar. Vi vill inte lägga ned tid på att leta oss fram till det vi verkligen behöver, hur ska man lösa det här? Kanske ta och ifrågasätta om det verkligen är någonting man måste spara på kanske?

Se vad jag fick

Här skulle det bytas fläkt i alla lägenheter, trots att det inte fanns några fel på den gamla. Jag har satt ihop ett kök som jag ville ha det men idag fick jag det så totalt kraschat kan man ju säga.

Jag förstod faktiskt inte vad problemet var för några nedslag på min kolfilterfläkt hade jag inte fått vid dem två sotningar som varit men styrelsen ansåg att det skulle bytas fläkt och då är det väl bara att göra det, låt gamlingarna få som dem vill.

Då jag skulle göra om köket så frågade jag en viss Irakier om vad för sorts fläkt som egentligen skulle sitta och fick reda på att det skulle vara en kolfilter, konstigt tyckte jag men okej, som ordförande måste man väl veta det... nähär, helt plötsligt var det fel ansåg den nya styrelsen. Märkligt att irakiern sitter fortfarande i styrelsen trots att han skulle lägga av efter den senaste perioden, det är väl som politiker i allmänhet, inte vill man släppa sin maktposition till någon annan för att då kan ju misstagen komma fram.

Man kom till mig och skulle byta fläkt och det började illa redan från början, fick ta bort stommen som jag hade i det hålet över fläkten, fläkten tog jag bort under gårdagen för jag skänker inte bort den. 

Nästa del kommer då montören frågar efter ett rör från den gamla fläkten och jag frågar vad, det ska sitta ett rör från fläkten till utsuget säger han och jag fattar inte, det ska inte sitta ett sådant då det är kolfilter och det medger han och frågar om det var en sådan jag hade, ja jag sade ju det.

Därefter kommer dräparen då han säger att jag inte alls hade behövt byta fläkt då min var monterad som den skulle vara.

Montören satte upp den nya fläkten men innan så var jag tvungen att ta bort dörren på mitt hörnskåp för den gick inte att öppna eller stänga med nya fläkten monterad, här var hela köket sabbat för att man inte kollat av vem som behövde ny fläkt och inte behövde. Det kostar pengar att göra sådana fel kan jag ju säga och jag är en av dem som får betala deras slarvfle.

Jag tror ju att dem där ledamoterna själva ville ha nya fläktar och där för man inte alls gick igenom listan över vilka som behövde nya fläktar och lite så här i efterhand, tror inte det var någon egentligen som behövde ny fläkt utan bara just ett svepskäl för att få saker gratis.

Jag vet en som verkligen ville ha fläkt och hon fick som hon ville med detta men det är kart, duktig på att både slicka och suga är hon...

Vad innebär detta då? Jo, jag får göra om mitt vackra kök för att det ska gå att använda på ett sätt som man vill använda det på.

Trots finväder

En helt underbar helg har det varit men varit ute, nej, inte mycket i alla fall. Jag har haft en helg som gått åt att städa mest och försökt rensa bort saker igen som jag inte ser som någon anledning att samla på hög.

Skulle det vara rätt så skulle jag ägnat min tid till att gassa i solen men inte orkat med det heller och faktiskt inte prioriterat det så som jag ska göra.

Jag är nöjd med att det blev bra väder med stark sol som gör att man vaknar till lite enklare om dagarna för det behövs verkligen, tröttheten börjar ta sitt grepp om denna arma kropp igen kan man säga.

Lite träningsvärk har jag haft under helgen efter att ha överansträngt mig en aning för att få stegen men steg har jag ju lyckats få med det som jag gjort, städat, gått och tagit mig en cykeltur och tränat att gå i trappor för att se hur mycket min höft klarar av. Trappor är min största fiende faktiskt just nu.

Jag ska inte gnälla för jag har fått lite sol på balkong och altan här hemma men det är inte som att vara ute i finvädret kan jag ju säga, hade lust med att komma ut och ta lite naturkort men tog mig inte tid till det.

Hoppas på finväder till helgen? Nä, jag jobbar så det får gärna vara lite ostadigt för vem vill ha vackert väder då man jobbar?

Sommaren är nog riktigt på gång nu och det kan man se på alla lättklädda som kommer, kortbyxor och klänningar har dammats av och satts på och det är ett riktigt sommartecken.

Guldbyxor

Det finns ett överflöd av pengar i byxfickorna, jag är mannen med guldbyxorna... inte. Jag får ibland känslan av att det finns dem som tycker att jag är mannen med guldbyxorna för man tror att man kan göra vad som helst och sedan bara komma och tro att man ska få ännu mera .

Har man sönder någonting så har man fått det för sig att det är bara att komma till kära pappa för han har guldbyxor på sig.

Jag kan väl säga så här, hade jag guldbyxor så skulle jag inte jobba med det jag jobbar med, jag skulle inte alls jobba faktiskt för varför skulle jag göra det om jag kunde plocka fram hur mycket pengar som helst?

Visst önskar man sig att man hade ett överflöd av pengar men jag har bara insett det, jag är född fattig och kommer också att dö fattig men jag vet inte om jag kommer att vara så olycklig den dagen.

Kanske skulle jag ha en stor fördel av att jag har byxor med så många fickor, olika valörer i varje ficka för att inte ha en massa grus efter att ha handlat men vad skulle jag ha gruset till då jag har banken i byxorna. Ja, både penningbanken och köttbanken så att säga i samma byxa... Köttet har inte alla tillgång till i alla fall.

Gruset som jag hade fått hade kanske kunnat gå till tiggarna på city men varför egentligen, jag måste ju tänka som alla andra...?

Jag är mannen med guldbyxorna, man kan ibland tro att det finns dem som tror det i alla fall och visst  önskar jag det ibland men jag vet att jag inte alls skulle vara lyckligare för det då pengar kan ställa till mera bekymmer än vad man vill ha.

Kanske lika bra att vara en lycklig man utan pengar istället för att vara olycklig med mycket pengar.

Vilka ska man

Nu är det dags att ta ställning till vad man ska välja för några till EU- stolarna och för många är det svårt att ta ställning till vilket parti som ska få den där rösten. Jag som många andra försöker att hänga med i det som man lovar att man ska göra bättre där nere i Bryssel men man undrar ju, blir det bättre eller sämre med dem som man väljer.

Enligt mig så är det här ett spel för galleriet för ingenting blir bättre av att vi väljer någon av dessa människor, alla säger saker som man vill höra och sedan blir det inte mycket mera. Det är pengar det handlar om kan jag säga, man vill ha dessa höga löner som man kan få genom att sitta där nere och spela viktig... Det samma sak som dem som vill in i regeringen.

Dessa som redan sitter vill inte bli av med sin plats för då får dem inte dessa pengar som dem får, en massa god mat och resor på statens bekostnad försvinner så visst vill man sitta kvar eller som ny komma dit, jag skulle också vilja vara där för att inget göra.

Jag tror inte på den här gemensamheten alls för det sköts inte rättvist, vi kan blicka tillbaka till Greklands inträde och hur man skötte den affären...

Nä, jag ska rösta jag med då det är min demokratiska rätt i det här... Låt säga demokratiska land så alla blir nöjda och belåtna trots att jag inte kan säga det.

Till någonting annat som är trevligare nu... Grabben har fått väldigt bra omdömen. Från att Apalbyskolan trackat ned totalt på honom så har Önsta skolan lyckats med någonting på tre månader som Apalby inte lyckats med på fem år, man undrar vad det är för kompetens som man har då på skolan.

Just nu undrar jag bara om Västerås stad vet hur dålig Apalbyskolan verkligen är? Jag kan inte tycka att alla lärare ska få dessa feta pengar som man säger att man är värda...

Belöningar

Man pratar om att man hela tiden vill ha belöningar för det man gör men vad är det för belöningar man vill ha egentligen? Är inte lönen en belöning eller ska man bara se det som ett litet bidrag som man kanske kan klara sig på ett tag, utöver detta vill man ha en massa belöningar. Jag vet att det finns dem som faktiskt tycker att man ska få en massa saker för att få reda på att man har gjort ett bra jobb, för mig räcker det med att man talar om det.

Det där "suget" efter belöning har jag inte och inte riktigt varit det heller men visst dyker suget upp ibland om att få belöning, det försvinner efter ett tag och jag blir nöjd med det som jag får ut av det hela.

En del belöningar är ganska kortvariga men det handlar också om hur mycket man kan dra ut på den, ibland försvinner den illa kvickt och ibland kan man behålla den en längre stund.

Visst är det väl kul att få belöning men inget som jag begär att jag ska ha för det jag gör, man ska prestera utan att behöva ha belöning men visst är det trevligt att bli belönad men beror ju på vad man får i belöning.

Jag har blivit belönad under mina år men jag vet egentligen inte vad jag tyckt bäst om faktiskt för det beror också på vem man får den av... Ibland brukar det ju finnas ett motkrav för att få den här belöning och inte alla gånger man vill vara med på det.

Det här med belöningar är väl rätt okej men som sagt, beror på vad det är för belöning det handlar om och vad man får ut av den eller det, inte alltid en belöning är så bra som man kanske trott från början för det kan ju visa sig att man måste betala mera för att ha fått den.

Nä, kanske ska man inte belöna eller så ska man sätta upp reglerna för det innan. Suget efter belöningar kan ju minska eller öka efter att man vet varför den delas ut och i vilket syfte.

Så är det

Visst är det så, ett orättvist samhälle som vi lever i och det ser vi varje dag i princip och det är så nära oss hela tiden. Man ger och ger hela tiden men inte mycket man får tillbaka, i alla fall får man själv inte ta del av det som vi kanske kan kalla för vinst för det hamnar i fickor som vi inte alls räknar med att dem ska hamna i.

Man kämpar varje dag för sin överlevnad, man ska helst vara halvdöd innan man kan kalla sig för sjuk faktiskt, vi har ju läst om dem som tvingats till att gå till sina arbetsplatser trots att dem knappt klarar av att stå på benen. Andra behöver inte ens ta sig till sin arbetsplats när dem har sina svåra "huvudvärk" och förlorar inte heller pengar på att vara hemma.

Det finns dem som får allting så ombonat i sin vardag utan att ens försöka ge någonting tillbaka och det värsta är att dessa bara fortsätter med att ha det så bra hela tiden.

Jag reagerar starkt då jag märker av dessa orättvisor, man skär ned på vissa saker men andra saker skär man inte alls ned på av någon anledning och då undrar man varför man kämpar på dag för dag då man inte ser att alla får vara med och betala, kanske var det bättre förr med allting som det var innan man skulle göra om hela systemet.
I dagens läge är det dem som arbetar hårt som har minst och faktiskt kan hånas av dem som inte behöver göra någonting för att få sina pengar.

Visst måste man förstå dem som blir förbannade då dem får reda på saker som dem aldrig vetat om, jag blir det jag med och jag har mina diskussioner kring det för jag håller inte med om systemet.
Spelar mig ingen roll vad det handlar om, orättvisa skall med alla medel bekämpas för låter vi det bara fortsätta så blir det värre och värre för varje dag och det kommer aldrig gå att reparera skadan.

Sveriges sämsta

Det tar emot att säga det men så är det, det måste vara ett av Sveriges sämsta lag över huvud taget på många olika vis men det kanske beror på att man inte alls fattar att det fattas en viktig bit i det hela.

Har man inte disciplin i laget så kan man inte komma någon vart i serier eller cuper då spelare gör som man vill.

Det här är saker som jag pratat om under en längre tid och jag har framfört det till dem också men tror ni att dem har lyssnat på det jag sagt? Nä, det har man inte gjort för att man anser att jag är elak och att dem fortfarande är små gulliga flickor... gulliga kanske dem är men några små är dem då inte utan börjar nu växa upp för att om några år vara kvinnor. Kanske kommer dessa tränare se dem här tjejerna som små hela sitt liv och inte fatta att deras flickor fått bröst och fått pubishår...

Nu måste man sätta fart med att sätta strikta regler för hur det ska vara och verkligen deklarera att man inte alltid kan komma försent till sina träningar som många av dessa gör, säger man 18.20 så kommer man ändå 18.32, och dem är en av tränarens döttrar.

Nu ska jag kanske tala om att tränaren eller pappan själv inte fixar att hålla tider så kanske inte undra på att döttrarna kommer sent, vi får väl se om vi ska göra likadant som dem andra gör?

Man har blivit utsett som Sveriges sjunde bästa men det är faktiskt inte för sitt spel utan för att man bara har haft turen att peta in något extra poäng varenda gång.

Vinna är inget som det här laget är vana vid eftersom man inte spelar som ett lag utan man kör sitt egna lilla race för att man tror att man är bättre än vad man är. Det finns dem som säger att dem behöver några år på sig att förstå hur dem ska göra men nu ska man vet att dem inte har några år på sig att lära sig... om några år så är det bara försent med allting.

Mitt koncept är att ta bort vissa tränare för att därefter sätta upp klara tydliga regler för hur det ska gå till, betona vikten av att komma i tid eller vara klar innan träningen börjar. Man ska vara ombytt och vatten påfyllt till 18.20... inte komma 18.20 för att byta om och fylla flaskor för då har 10 - 15 minuter redan gått.

Kämpa på

Hur ofta får man höra detta? Det är ganska ofta men oftast får man höra det från sig själv kan jag ju säga för att just dem här på hejande rösterna om att man ska kämpa på och inte ge upp är inte många i dagens läge, inte som det var förr.
Man säger till sina barn att bara kämpa på och inte alls ge upp för att om man ger upp så kommer man ingenstans i livet.

Vi som är lite upp i ålder vet hur det är att kämpa, vi som inte är födda med silversked i munnen vill säga för jag har inte alls träffat många med silversked som har fått kämpa för att komma uppåt, dem har fått det mesta gratis.
Att inte kämpa är som att ge upp det hela så bara bit ihop och kämpa på för det lönar sig väldigt ofta att göra det, man blir rik på erfarenheter i alla fall kan man säga.

Alla behöver få höra att man ska kämpa på för att inte inte lägga av, det är bara en sporre för att lägga ned lite extra bakom allting så det blir bra gjort.
Får man höra dessa ord så vet man ju att det finns någon som tror på att man klarar saker och inte är helt värdelös på allting, man måste våga  kämpa på men även att ibland misslyckas med olika saker för att lära sig ännu mera av sina misstag som man kan göra i sitt liv för att kanske inte göra om dessa senare.

Den som kämpar blir stark i sig själv på många sätt men gäller att inte kämpa så att man blir sjuk för det finns en risk att det blir så också. Man ska kämpa så att man klarar sig både fysiskt och psykiskt.

Mångsysslare

Jag har kanske sagt det tidigare men jag gör det igen, tur är väl att man inte låser sig vid att kunna bara en sak. Jag har försökt att inte bara vara bra på en sak utan försökt att bli bra på många olika saker och det gör att man blir ganska stark i sitt egna JAG.

Jag försöker föra över det här på mina barn men det är inte alltid som dem köper det för dem tycker inte det är så viktigt, är man bra på en sak så tycker dem att det räcker.

Under många år har jag fått träna för att nå alla kunskaper som jag har nu, inte har jag gått någon skola heller för att lära mig det och det är en stor poäng. Man behöver inte gå i skolan för att lära sig allting utan är man tillräckligt envis så kan man alltid lära sig, lite fel på vägen till målet är bara tillåtet att göra.

Det finns ingenting som heter "kan inte", man måste först pröva ett par gånger för att verkligen ta reda på om man kan eller inte.

Vi är så olika som människa och det är inte meningen att vi ska kunna lika mycket utan det är bara det att vi alla har olika specialämnen som vi ägnar vårt liv åt. Vi är ett antal som insett att kanske kan det bara vara bra att kunna mer än bara en sak och som tar oss längre och längre i steget till framgång eller till ett liv där man kan spara mycket pengar på olika saker.

Jag har som sagt var ägnat mitt liv att ta reda på så mycket jag kan och lära mig saker som jag kan ha nytta av längre fram i livet.

Kanske har jag nämnt att jag klipper min grabb och jag blir bara bättre och bättre på det, varje gång sparar jag drygt 250 kronor. Jag får klippa honom ungefär 8 gånger per år för att han ska se vettig ut och då kan ni kanske själva räkna ut hur mycket jag sparar per år och som jag kan lägga på annat.

Nu ikväll som var så fick jag ge mig på tantens hår då hon ville bli av med fågelboet, det är som ett fågelbo och inte så enkelt att klippa men jag gjorde det i alla fall. 

En speciell frisyr skulle det vara och jag fattade inte först vad hon snackade om, jag är ju inte frisör men jag gör det som jag kan för att det ska bli som det ska enligt önskemål.

Med kam och maskin gav jag mig på boet och det var bara att arbeta metodiskt för att det skulle bli så bra som möjligt, på egen risk som hon satte sig under maskinen kan jag ju säga.

Halvtimmen senare var det klart och måste erkänna att det blev riktigt bra faktiskt, inte så illa för att vara av en som inte pluggat i hur man håller i sax eller maskin,.

Som sagt var, det är bra att man vill lära sig så mycket som möjligt så länge man lever.

Ny teknik

Hur är det med oss och det här med teknik? Hänger vi med i alla svängar som är just kring det här med teknikens framfart eller vill vi bara låtsas att vi gör det för att inte verka gammalmodiga?

Jag kan enbart erkänna att jag gör allt som jag kan för att hänga med men i jämförelse med mina barn så är jag bara en nolla faktiskt i det här. Jag blir inget annat än fascinerad av att se hur mina barn hanterar all denna teknik som kommit och kommer.

Jag vill så gärna vara bäst i det här med teknik men jag vet att jag inte är det men en sak vet jag, jag är bättre än många andra då jag ser till att få hem en del av den nya tekniken.

Jag lär ut det som jag kan men jag lär mig också av andra sådant som jag kan ha nytta av då jag sätter igång och arbetar med det som jag ska göra, man är aldrig för gammal för att lära sig nya saker.

Inte alltid som jag tagit emot tekniken med öppna armar men det är för att jag har en viss rädsla för den som många andra har, det är bara det att jag också vågar att pröva mig fram och någonting som jag varmt rekommenderar andra att göra.

I början gör man så mycket fel men det är fullt naturligt att göra det kan jag ju säga er som läser det här, våga är en väg fram för att lyckas.

Det här med teknik har tagit över mer och mer av vårt liv men inget som vi kommer att komma undan någonsin, tekniken blir bara mer och mer utvecklad och vi kan snart vänta oss ännu mera förändringar runt oss och vi människor slås ut som löss.

Vi har det nya boendet ute på Bäckby där man samlar den allra nyaste tekniken i vårdsektorn och där vi som skötare blir lite överflödig i vissa roller, vi ska styra andra människor med teknik och det kan tyckas väldigt skrämmande.

Tekniken kan vara ett bra hjälpmedel för oss att få vår vardag att fungera mera strukturerat men den kan även göra att man blir väldigt stressad av att veta att man ska göra det enligt sitt system man lagt in på datorn.

Jag för egen del använder tekniken mer och mer både hemma och på arbetet för jag vet hur jag ska använda mig av den.

Tar aldrig stopp

Det verkar som att det aldrig ta stopp på allting som alltid ska hända oss på den här adressen, låt dem jävlas med mig som kan ge igen men ge fan i mina barn.

Jag tycker att det är ganska simpelt att gå på mina barns cyklar och pillra med dem och förstöra för dem då dem behöver sina cyklar för att kunna ta sig fram.

Vad är det man gjort då? Helt plötsligt har man flyttat på grabbens cykel men inte bara flyttat på den utan ställt den upp och ned precis som att man varit ute efter grejer på den men inte fått bort någonting. I sin iver att lyfta runt cykeln så har man samtidigt sabbat handtaget till handbromsen på den, det gör mig så förbannad för det är som att det är någon som riktat in sig just på oss.

Jag kan inte alls hålla käften på mig för jag undrar var man har gjort av alla dessa pengar som funnits i föreningen tidigare och som gjorde det här till ett attraktivt område att flytta till, hade jag vetat det jag vet nu så hade jag aldrig gjort det kan ju säga.

Jag är så trött på dessa idioter som tycker att dem som har bott där ett tag ska kunna få ta ifrån alla andra det som är allas egendom utan att behöva betala priset för det.

Jag som bor på övre plan betalar för markytan på området men jag har inte tillgång till den och så ska det väl inte vara?

En av dem som har roffat åt sig mest benämner marken som han sätter staket runt som sitt eget, menar på att vem ska klippa "hans" gräsmatta om inte han gör det innanför ett staket, vad är det för fråga? Vi betalar markservice för sådana saker och därför behöver man inte spärra av marken och tro att vi inte har tillgång till den, vi äger den lika mycket...

Jag är glad faktiskt ibland att jag inte gillar våld för att annars vet jag inte vad jag skulle göra då jag blir så förbannad.

Man förstör för oss så det inte liknar någonting annat på denna jord, stjäl batterier från en baklykta och tar sig tid till att montera tillbaka glaset på den efter sin stöld. Man anklagar mig för att leva liv på nätterna så man måste ringa på dörren mitt i natten trots att jag inte finns hemma och då på köpet skrämmer mina barn... ändå så är det jag som är skurken.

Någonting som dem här är duktiga på att göra är att slicka varandra ordentligt i röven för att få till saker så som dem vill ha det.

Det verkar inte ta stopp och man undrar bara om det är dags att flytta till annat boende för att slippa ifrån allting för att få ha sina saker ifred?

Räknat det

Jag har under en längre tid fått för mig att jag arbetar mer än vad jag ska göra och nu till slut på kvällen satte jag mig ned för att räkna dessa timmar som jag jobbat... chockad blev jag av att se att jag ligger alldeles för högt hela tiden i timmar över ett helt år.

Jag har betalt för 148 timmar per månad men inte har jag jobbar dem timmarna per månad utan ligger högre hela tiden men jag har inte fått mer betalt.

Det började faktiskt med att det var någon som frågade om jag aldrig var ledig, en konstig känsla fick jag då och började dra ut från lönesidan alla papper för ett år för att göra en sammanräkning. Jag fick rätt i alla fall för jag har alldeles för mycket timmar hela tiden men jag har inga timmar att ta ut i kompensationstid av någon anledning.

Nu ska jag ta det här till löneassistenten så jag kan få reda på vad som är problemet i det hela för jag tycker ju att ett svar måste kunna fås på det här.

Hur jag än jobbar med att räkna timmar så kommer jag till samma resultat hela tiden och det är att jag har alldeles för många timmar hela tiden. Jag har inget som helst problem med att arbeta men jag tänker inte jobba gratis hela tiden medan det är någon annan som gottar sig på dem pengar som ska tillfalla mig.

Just nu när jag fick siffrorna i min hand så blev jag bara så trött och börjar bara undra om det är värt att arbeta eller någonting annat.

Kallt

Maj månad och det vi vill ha får vi inte just nu men den som orkar vänta kommer nog inte att bli besviken, jag hoppas i alla fall på det. Jag har tagit det säkra före det osäkra och bokat en resa till varmare breddgrader och då är det kanske bara att hoppas på att det blir "skitväder" här i Sverige.

Jag minns förra sommaren, stekhett här i Sverige men utomlands reste jag och där var det ännu värre, som att komma till helvetet men faktiskt ett trevligt helvete.

Jag har gjort samma sak i år, bokat resa bort från Sverige för jag har insett att jag kan ha det trevligare i ett annat land än mitt egna och det är inte så fasligt dyrt faktiskt.

Nu kan jag ju säga att det eventuellt kommer att bli två resor utomlands i tät följd men det är bara ett kanske för det handlar om det finns någon resa eller hur det ser ut i den där plånboken man har, ibland är det råttor som ätit på bra där i...

Nu ska vi inte gnälla på det svenska vädret utan vara glada att vi har väder, det hade ju kunnat vara värre än det är men visst skulle det vara skönare med ett väder där vi slapp en massa onödiga kläder. nu kommer vi till det där med onödiga kläder, vad är det som är onödigt? frågar du exempelvis en nudist så skulle den säga att alla kläder är onödiga så visst varierar det för vem man frågar...

Som dårar

Visst blir vi väl lite så där då vi förstår att vi kan få saker lite billigare på någons bekostnad. Inte vill vi betala det ordinarie priset utan helst vill vi ha det till ett mycket lägre pris men vi vet samtidigt att priserna är som dem är för att andra ska kunna försörja sig.

Vi passar på då vi hör ordet KONKURS, vi vet att nu finns det pengar att tjäna in här och då sliter vi fram den där annars tunna plånboken och hivar fram stålar, annars ska det till dynamit för att få upp den.

Jag erkänner, jag är likadan som många andra, finns det pengar att tjäna så tar jag tillfället i akt men det finns en märklig sak i det hela... sällan som jag handlar åt mig själv och kanske betyder det att jag är kräsen eller kan det vara för att jag redan har det jag behöver där hemma? Det lutar åt att jag är så gammal så jag inte behöver så mycket för varken större eller mindre blir jag faktiskt.

Människan är en dåre i sig själv men jag säger inte att människan är ond rakt igenom, det är omständigheterna som gör människan både till dåre och ond faktiskt. Med fel miljö eller vad man ska säga så blir vi ganska dumma och lite idiotiska emot andra så vi glömmer en hel del saker som man inte ska göra emot andra på varken det ena eller andra viset.

Ropar någon REA eller KONKURS- utförsäljning så är det som att locka fram djävulen i människan, man kan nästan kliva över lik för att få någonting eller stå i en kö under flera timmar för att få roffa åt sig. Det spelar ingen roll i vilket tillstånd man är i, man står i den där kön och behöver man gå på toaletten så lämnar man inte sin plats utan man fyller upp den där blåsan så det nästan rinner ur porerna på en. Den där långa grejen som bara vill hoppa ur där bak tvingar man med muskler att krypa tillbaka så långt upp det går, inte vill man väl lämna sin plats i kön för att tömma sig heller?

Visst är väl vi människor svåra att förstå i många situationer så man undrar egentligen varför vi fick hjärnan?

Bara ge

Visst är det ganska märkligt med oss människor, en del av oss ska bara ge men vi ska inte få... vad är det som har gjort att det blivit så egentligen och varför finner vi oss i det.

Man säger att vi alla ska ha det lika bra men när hade dem tänkt sig att det ska bli så då? Inte tror jag på att alla kommer att få det lika bra för det finns inga resurser för att vi ska få det på det viset.

Nu är människan så funtad så att om man fått lite så vill man bara ha mera och därefter ytterligare mera, ingenting som man kommer undan kan jag ju säga. Visst finns det dem som jobbat för att få allt det där som man vill ha men så har vi dem som inte alla har jobbat för det och inte behöver göra så mycket för att få saker och ting, dem får det ju ändå så varför ska dem jobba för det?

Att bara ge är inte alls så roligt och det spelar heller ingen roll om du får betalt för det kan jag ju säga, det finns gränser för hur mycket man orkar ge men aldrig få någonting tillbaka. Det är det här vi kallar för att rusa som en gris in i väggen eller någonting liknande, en alltför vanlig händelse i Sveriges samhälle i dagens läge och ingenting man försöker ens att stoppa.

Man måste kunna få känna att man får någonting för det man ger men kanske är det en mening med det hela, vad vet jag?

100 år

Vad man kan uppleva på 100 år men frågan är hur många som egentligen som vill bli 100 år?

Jag har inte direkt någon lust med att bli 100 år för jag tror inte att jag får någon vila efter pensionsåldern, stat och kommun vill nog att jag ska arbeta efter 65 så, helst ska man väl sitta  eller stå på arbetsgolvet då man dör. En gamling som hjälper en annan gamling kanske... helst ska nog kunden kunna ta emot en då man rasar.

På 100 år så hinner man med mycket i sina dagar men det som vi inte helst vill vara med om är att se våra egna barn begravas innan vi själva gör det, nej, jag vill inte komma upp i 100 för jag vill inte tvingas till att arbeta längre än vad jag ska.

En gamling är en gamling och då man ska gå i pension så ska man göra det, kanske skippa denna vandring hit så vi som verkligen ska ha pension kan få den.

Som man är man lite känslig, kulorna har en tendens att mer och mer hänga ned till knähöjd och den där andra grejen är som ett skinn som ormen flytt för länge sedan, håret finns knappt kvar och vi faktiskt inser att vi kanske inte behöver dem här grejerna vid en viss ålder. Vill vi så gärna ha det där sensuella så får vi skaffa någon ung som vi ställer på huvudet och hänger in skinnet...

Som kvinna kan jag inte svara för men kan tänka mig det att det kan ju inte vara så kul då behållarna hänger i midjehöjd och det finns risk att klämma dem då dem drar åt livremmen. Eller att dem blir så torra så att all olja i världen inte räcker till för att få till det...

Ensam själ

Så är det ju, man är ensam i sin kamp mot det som kan komma upp om man inte tillhör den delen som tillhör ett gäng.

Vad säger man, ensam är stark och det kan mycket väl stämma men det finns en baksida av det hela också, man är väldigt sårbar om det skulle hända någonting. Jag ser mig som en ensam själ många gånger och därför jag ser fram emot då jag inte är ensam i den kamp som jag utkämpar.

Vi pratar så snyggt om att det inte är bra att vara ensam för länge men då vi kommer till punkten där vi ska göra förändringar så står du där ensam i alla fall. Vi människor har en tendens till att backa om vi ser att vi blir hotade till att inte få ha det så som vi alltid har haft det, förändringar som gör att alla kan få det bra vill vi inte alls ställa upp på av någon anledning.

När ska människan få in det i sig att vi är alla värda lika mycket och att det är viktigt att man har ett vettigt liv för att överleva?

Om du inte är som andra så blir du faktiskt klassificerad som ensam själ eller som vi kanske skulle säga "konstig" och detta på grund av att man går emot det som alla andra står för. Jag undrar hur det skulle vara om alla tyckte och tänkte likadant, måste vara en skittråkig värld att leva i då.

Första maj

Första dagen av den första sommarmånaden kanske man kan säga, det är nu som man riktigt börjar förbereda sig för att ta fram sommaren innan man ska ha sin semester. Jag som många andra har nu lite tid på oss att riktigt planera för hur vi vill att vår sommar ska bli med blommor och mycket annat men det viktigaste är nog detta, vi ska förbereda oss för den kommande semestern som vi ska ha. Vad är det vi egentligen ska göra under fyra till fem veckor om vi nu inte ska ut och resa vill säga.

Det är inte hela tiden under dessa veckor som vi kommer att vara borta så dags att planera för den tid vi ska ha hemma...

Första maj innebär för många att sälla sig till dem själar som tänkt sig att protestera mot Sveriges totala orättvisa system men jag gör det inte för det är i alla fall inte lönt, ingen som bryr sig om det i alla fall för den som har makten bryr sig inte. Varför skulle man ändra på saker dem tycker är bra så länge dem har makten?

Detta arma 2014 är det valår och det vi utsätts nu för är en massa lovord om att man ska förbättra inför dem närmaste fyra åren, vet inte riktigt men jag kallar det för vallögner för det är det vad det är istället för att angripa systemet på riktigt.