Så är det ju, man är ensam i sin kamp mot det som kan komma upp om man inte tillhör den delen som tillhör ett gäng.
Vad säger man, ensam är stark och det kan mycket väl stämma men det finns en baksida av det hela också, man är väldigt sårbar om det skulle hända någonting. Jag ser mig som en ensam själ många gånger och därför jag ser fram emot då jag inte är ensam i den kamp som jag utkämpar.
Vi pratar så snyggt om att det inte är bra att vara ensam för länge men då vi kommer till punkten där vi ska göra förändringar så står du där ensam i alla fall. Vi människor har en tendens till att backa om vi ser att vi blir hotade till att inte få ha det så som vi alltid har haft det, förändringar som gör att alla kan få det bra vill vi inte alls ställa upp på av någon anledning.
När ska människan få in det i sig att vi är alla värda lika mycket och att det är viktigt att man har ett vettigt liv för att överleva?
Om du inte är som andra så blir du faktiskt klassificerad som ensam själ eller som vi kanske skulle säga "konstig" och detta på grund av att man går emot det som alla andra står för. Jag undrar hur det skulle vara om alla tyckte och tänkte likadant, måste vara en skittråkig värld att leva i då.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar