Så är det

Visst är det så, ett orättvist samhälle som vi lever i och det ser vi varje dag i princip och det är så nära oss hela tiden. Man ger och ger hela tiden men inte mycket man får tillbaka, i alla fall får man själv inte ta del av det som vi kanske kan kalla för vinst för det hamnar i fickor som vi inte alls räknar med att dem ska hamna i.

Man kämpar varje dag för sin överlevnad, man ska helst vara halvdöd innan man kan kalla sig för sjuk faktiskt, vi har ju läst om dem som tvingats till att gå till sina arbetsplatser trots att dem knappt klarar av att stå på benen. Andra behöver inte ens ta sig till sin arbetsplats när dem har sina svåra "huvudvärk" och förlorar inte heller pengar på att vara hemma.

Det finns dem som får allting så ombonat i sin vardag utan att ens försöka ge någonting tillbaka och det värsta är att dessa bara fortsätter med att ha det så bra hela tiden.

Jag reagerar starkt då jag märker av dessa orättvisor, man skär ned på vissa saker men andra saker skär man inte alls ned på av någon anledning och då undrar man varför man kämpar på dag för dag då man inte ser att alla får vara med och betala, kanske var det bättre förr med allting som det var innan man skulle göra om hela systemet.
I dagens läge är det dem som arbetar hårt som har minst och faktiskt kan hånas av dem som inte behöver göra någonting för att få sina pengar.

Visst måste man förstå dem som blir förbannade då dem får reda på saker som dem aldrig vetat om, jag blir det jag med och jag har mina diskussioner kring det för jag håller inte med om systemet.
Spelar mig ingen roll vad det handlar om, orättvisa skall med alla medel bekämpas för låter vi det bara fortsätta så blir det värre och värre för varje dag och det kommer aldrig gå att reparera skadan.