Det har tagit

Dem här två dagarnas ledighet har verkligen tagit på mig, gårdagen var en dag som verkligen sög ur mig kraft men ändå efter att jag kommit hem kunde jag inte somna.

Jag hade ont igår då jag kom efter att ha suttit i bilen och spänt mig och i dag då jag skulle upp var det än värre kan man säga...

Att kliva upp var ingenting som jag alls var sugen på för varenda del i kroppen bara gjorde ont, värst var nog den förbannade ryggen. Det märks att jag satt och spände mig igår kväll då jag körde men det var inte bara ryggen som snackade sina smärtor med mig utan det var fler delar.
Ja, ingenting annat att göra än att ta några Alvedon för att kunna få en någorlunda dag på jobbet.

Segt som attan var det på morgonen på dagen, det var som att min hjärna bara slocknade av på grund av att jag vet att det inte är många hemma på boendet. Jag har ett arbete utanför boendet som jag ska utföra och det är väl det arbetet som gör att dagen får ett avbrott rejält, annars är fet bara lugnt här. Det är i dem här stunderna som min hjärna arbetar ganska intensivt med alla funderingar som kommer upp.

Lite sällskap fick jag i alla fall idag av en annan kollega, jag behövde inte känna mig helt övergiven på så sätt. Inte för att det blev så mycket pratande mellan oss men jag kände att jag inte var helt ensam en hel dag som den här. Det blir lite segt att sitta på egen hand under så många dagar i sträck där jag är utan ett enda vänligt ansikte att se.

Ju längre dagen gick desto tröttare blev jag, hjärnan arbetade hela tiden med att komma igång med att förstå vad jag skulle göra innan den satte kroppen i riktig dvala. Inte skulle jag ha någonting emot att få sova ett tag men fungerar inte alls att sova på jobbet, tur att man har en rast att göra det på.
I korta stötar var det bara att arbeta för under längre stunder tömdes bara kroppen på kraften för att orka hålla sig vaken.

Ont lite överallt har jag efter körningen igår och jag försöker verkligen mjuka upp alla delar, vill som sagt inte använda för mycket Alvedon.