Jag säger då det, människor till allt finns det men kanske den sorten som är värst är den som trycker ned sina egna.
Jag har svårt att förstå varför man hela tiden måste försöka ta över och styra sina egna barn i vuxen ålder eller är det någonting som man väljer själv. Jag är kanske en av dem där som har slagit mig fri från allt det där, jag vill inte ha så mycket med mina egna att göra.
Visst finns det orsaker till att man vill slippa sina egna men finns också en orsak till att man vill ha med sina egna att göra mer än vad man behöver. Den sistnämnda orsaken är den som jag har så svårt för, man måste som människa slå sig fri någon gång då ens föräldrar inte alltid finns i livet, vet inte riktigt om man är fri någon gång i så fall.
Att bli vuxen är ruskigt då det finns så mycket hinder i vägen men alla dessa hinder är till för att vinnas över, man är en vuxen människa då man vinner över varje nytt hinder.
Det här med att föräldrar försöker med att styra ser jag på nära håll hela tiden på mitt arbete men även privat, hela tiden är man på sin vakt mot saker som bara kan dyka upp.
Det är bara fruktansvärt då ett par försöker att ta reda på allt som någon gör bara för att man inte kan sluta upp med att försöka ha makt över sitt barn. Ingen som mår bra av det här kan jag säga, det blir bara en utdragen kamp om att komma vidare med sitt egna liv.
Om föräldrar hela tiden håller tillbaka sitt barn i sin utveckling så är det ingen tjänst man gör utan det är bara en otjänst, vi lever inte för evigt. Vad gör man med dem barnen som inte fått lära sig saker då föräldrarna går bort? Ja, jag kan inte svaret men att det är fel vet jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar