Efteråt

Jag vill just nu inte alls kliva upp på morgonen men jag har inte så mycket att välja på mer än att göra det. Att ligga kvar i sängen gör mig ingen större tjänst eller kanske ska man säga att det blir ingenting bättre av det.
Jag är bara så trött på både det ena och det andra och kan gott och väl säga att jag känner en misstro till det mesta runt mig, har svårt att tro på det som sägs till mig. I dem allra flesta fallen så har jag rätt i det låter för bra för att vara sant.

Jag gör mitt arbete trots att kroppen inte är som den är men jag har också slutat tala om när jag har så ont för jag vet inte meningen med att göra det. Inte är det speciellt många som bryr sig om hur jag egentligen mår, man gör det inte hemma så varför skulle andra göra det?
Så länge jag står upp och gör det jag ska göra är bra nog men vill jag verkligen ha det så?

Efter en lång dag på jobbet kan jag ibland känna att det varit en bra dag och sällan som jag lägger mig och sover... idag efter jobbet somnade jag faktiskt i soffan men då var kroppen trött. Mycket frisk luft och promenerade gör att man efteråt blir bara som en tom burk från kraft men det känns bara skönt att man någon gång kan tömma burken från allt och få en ro.