Mitt i natten

Var tvungen att ta mig upp klockan 04.30 idag för att jag skulle ta mig iväg till Stockholm och ännu en undersökning, den andra av tre som det är sagt att det ska vara. Inte var jag glad men jag visste ändå om det och då är det ganska okej, ganska sade jag bara.

Jag är ingen morgonmänniska längre så visst hade jag velat sova vidare.

Med tåget kom jag och jag fick sitta den här gången dit så en aningen utvilad var jag i varje fall då jag kom till Stockholm. Nu var det bara den där promenaden till mitt mål och det var kanske den längsta promenaden jag gjort på länge, inte alls långt att gå men kändes som en evighet.

Lite småkallt på gatorna men knappt någon ute från början, det ökade med folk vartefter klockan gick och det är riktigt fascinerande hur andra stressar då man ser dem.

Jag kommer fram och jag är ganska varm efter att ha gått raskt framåt mot mitt mål för fram ska jag i det här kalla vädret, fryser emellanåt och svettas gör jag.
Jag hinner njuta av den fiska luften innan trafiken kommer igång på allvar och runt mig är folk stressade för att nå sitt egna mål som dem har, jag vet att jag har god tid på mig så jag tar det bara lugnt. Finns just ingen anledning till att stressa så tidigt på morgonen eller som jag upplever det kroppsligt, mitt i natten.