Julafton är här

Då är det Julafton igen, inte för att jag känner någon som helst känsla att det skulle vara jul så kan jag bara konstatera att vi har kommit till en av dem värsta dagarna för mig i livet. Av någon anledning har det blivit en dag som jag bara tycker så illa om, finns dem som har hjälpt mig att få dagen att bli så illa och som jag aldrig tog upp mera.

Jag lever som jag alltid gör men att andra firar bryr jag mig inte om, det är alltid upp till var och en hur man vill göra med det här firande av jul.
Jag kan inte säga att jag tyckte att det var speciellt att komma ut den här morgonen för att ta mig till jobbet, ingen snö och den där känslan av att det är vinter var bara försvunnen. Jag får en känsla av att det kommer aldrig mera bli en vit vinter...

Julafton för mig är bara en våg av ångest där jag står och väger över om det är rätt eller fel av mig att göra, skita i att fira jul trots att jag har barn. Kanske är det jag som tar från barnen en sak som är naturlig för alla andra i samhället men som dem inte har med sig.
Jag har sagt att dem övriga i familjen får fira julen men då tar jag mig därifrån så länge dem firar, jag vill inte vara med på någonting som går emot mina egna principer.