Blicka tillbaka

Hela Sverige gör det denna dag, blickar tillbaka men inte på egen hand utan låter SVT och andra bolag göra det åt dem.

Kanske vore det bättre om var och en blickade tillbaka och kanske fick beskriva det i en tidning för det syftet enbart, allt har inte varit detsamma för oss alla. Jag kan inte låta någon säga att 2017 var bra  eller dåligt eller om det bara varit ok.

Jag blickar alltid tillbaka på året som gått och det är för att se vad jag inte ska göra nästa år, det finns ju alltid saker man vill reparera men att reparera går inte, går bara att undvika det man en gång gjort.

För mig var det enbart ett okej år men hade kunnat varit bättre men så är det varje år då jag blickar tillbaka, skulle allt vara perfekt så är det ju ingen vits med att leva.

Jag tittar inte på dem där programmen som man blickar tillbaka i, jag är trött på att höra hur mycket och hur bra vårt kungahus haft det under året. Jag har fortfarande inte riktigt att man tar upp kungahuset då dem lever så långt från verkligheten som man kan, dem upplever inte dem faror som vi övriga kan få uppleva men dem säger alltid att dem känner för oss. Det är rena skitsnacket, kungahuset skiter fullständigt i om vi svälter och allting annat, bara dem har det bra så är det bra.

Jag blickar tillbaka och jag vet att det varit ett tufft år för mig på många sätt men ändå helt okej. Året blir som man själv gör det till, går man in negativt på ett nytt år så blir det bara skit så jag försöker att komma in med positiv syn på året.

Man kan inte glömma allt som hänt och det kräver ingen men kanske lika bra att låta en del av det finnas kvar på det gamla året?

Näst sista

Vi har kommit till dagen innan sista dagen av 2017 och jag har lyckats med att tag mig upp ur sängen och till jobbet. Min natt har inte varit så bra, sovit mycket oroligt och vaknade strax efter fem av smärta i ryggen så jag var tvungen med att ta tabletter.
Lyckades somna om gjorde men jag var helt slut i kroppen på grund av avbrottet i min sömn. Hade faktiskt kunnat sova vidare trots att klockan ringde.

Jag kommer till jobbet som jag ska men allt runt mig ligger i tystnad, en tystnad som bara gör mig tröttare och mera fundersam över vad det är jag jobbar med. Det måste finnas någonting annat som man kan hålla på med.
Visst har jag ett arbete som många skulle tycka var ”soft” men inte riktigt det jag är ute efter, jag är inte den som ska ha ett arbete där man gör för lite då det gör att jag bara tänker hela tiden.

Tröttheten hos mig blir bara starkare och starkare, måste ha mig en massa socker för att få topparna som kanske kan hålla mig vaken ett tag till.
Jag har några småsaker som jag ska göra kommer jag på till slut men just för tillfället ska jag inte göra det då det kan bli helt fel, man ska vara pigg för att notera saker så det inte blir fel.

Det har tagit

Dem här två dagarnas ledighet har verkligen tagit på mig, gårdagen var en dag som verkligen sög ur mig kraft men ändå efter att jag kommit hem kunde jag inte somna.

Jag hade ont igår då jag kom efter att ha suttit i bilen och spänt mig och i dag då jag skulle upp var det än värre kan man säga...

Att kliva upp var ingenting som jag alls var sugen på för varenda del i kroppen bara gjorde ont, värst var nog den förbannade ryggen. Det märks att jag satt och spände mig igår kväll då jag körde men det var inte bara ryggen som snackade sina smärtor med mig utan det var fler delar.
Ja, ingenting annat att göra än att ta några Alvedon för att kunna få en någorlunda dag på jobbet.

Segt som attan var det på morgonen på dagen, det var som att min hjärna bara slocknade av på grund av att jag vet att det inte är många hemma på boendet. Jag har ett arbete utanför boendet som jag ska utföra och det är väl det arbetet som gör att dagen får ett avbrott rejält, annars är fet bara lugnt här. Det är i dem här stunderna som min hjärna arbetar ganska intensivt med alla funderingar som kommer upp.

Lite sällskap fick jag i alla fall idag av en annan kollega, jag behövde inte känna mig helt övergiven på så sätt. Inte för att det blev så mycket pratande mellan oss men jag kände att jag inte var helt ensam en hel dag som den här. Det blir lite segt att sitta på egen hand under så många dagar i sträck där jag är utan ett enda vänligt ansikte att se.

Ju längre dagen gick desto tröttare blev jag, hjärnan arbetade hela tiden med att komma igång med att förstå vad jag skulle göra innan den satte kroppen i riktig dvala. Inte skulle jag ha någonting emot att få sova ett tag men fungerar inte alls att sova på jobbet, tur att man har en rast att göra det på.
I korta stötar var det bara att arbeta för under längre stunder tömdes bara kroppen på kraften för att orka hålla sig vaken.

Ont lite överallt har jag efter körningen igår och jag försöker verkligen mjuka upp alla delar, vill som sagt inte använda för mycket Alvedon.

Även den här dagen

Jag hade inte alls räknat med att ta mig till Uppsala även den här dagen för att följa med i spelen där uppe, det var grabben som ville åka så som jag är ställer jag upp och åker med. Det kan vara kul att göra någonting tillsammans på min lediga tid men ibland undrar jag verkligen om det finns något intresse för det här.
Jag vet med mig att många gånger när vi åker iväg så är det inte för att se matcher utan för att träffa sina ”kompisar” och för att det ska kosta pengar.

Tidigare än igår åkte vi iväg till första matchen och vi kom strax efter att första perioden börjat, inte enkelt att få tag i en parkering på en cup och så ska det ju kosta. Fortfarande tycker jag att det ska finnas parkeringar som är gratis under cuper, det är reklam att det kommer så mycket folk ändå och staden tjänar på det hela.
Jag fick se en period av den första matchen men det var ingen bra match det här heller, jag håller inte på laget som spelade och vann tyvärr.

En match som jag skulle velat se missade vi då den korsades av den första men så får det vara, ta oss till nästa arena för att förbereda oss för att se nästa inprickade match i listan.
Den här gången har vi haft tur med placeringen av matcherna, flera matcher i rad har spelats på samma arena men olika hallar och det är skönt. En annan har varit van vid att åka fram och tillbaka till en rad olika arenor då vi varit med.

Laget som jag främst kom för åkte ut, som vanligt är det spelarna som inte klarar av att spela som ett lag som gör det här. Jag kommer som vanligt inte nämna några namn offentligt på vilka jag anser skapade dessa motgångar. Det var tråkigt att dem åkte ut så nära sitt mål men så går det om man inte kan samarbeta.

Ett av lagen som fanns på cupen önskade jag då inte att dem går upp till final om guldet, IBK Köping. Jag ander dem inte värdiga vinnare och det på grund av vad dem lyckades med för ett par år sedan med att lyssna på skitsnack.
Nu fick jag som jag ville, det blev en flopp deras sista match så som jag ser det. Deras bästa spelare hade man sparat till om man gick vidare men redan i första låg man under och satte in henne för att i sin tro kunna vinna.

Vi tar oss hemåt till slut, inte för tidigt men inte för sent heller. Att köra hem skulle bli skönt trodde jag men det blev som en mardröm i den dimma som rådde, sikt på tre till fyra meter framför bilen. Spänd och beredd på vad som helst var jag på vägen hemma, gick så långt till att min rygg gjorde ont.

Inte för att spela

Det har nu kommit till veckan som spelen i Storvreta spelas och jag med grabben ska dit, inte för att spela utan bara för att titta på två lag.

Eftersom en annan har ledigt så kan det här vara en rolig grej att göra tillsammans med i alla fall ett av barnen, dottern har tappat allt sitt intresse för det så.

Det var jag som kom med förslaget om att åka innan grabben frågade mig om det, det han inte alls hade gjort var att ta reda på vad det var för matcher och när dem gick, han skulle bara åka dit. Jag hade redan kollat upp när lagen jag ville se spelade för inte kan man bara åka dit utan att ha en form av planering klar för sig?

Ja, innan vi skulle ta oss iväg var det faktiskt några saker som jag behövde göra för att inte ha det kvar senare, lite måste man göra på sina lediga dagar.
Jag var upp i skaplig tid för att göra min planering och räkna ut alla hålltider för att det skulle gå smärtfritt fram idag, lite trött bara är jag på att alltid jag som ska planera.

Vi kom fram efter att ha kört den där tråkiga vägen som bara går framåt, finns inte mycket att se på vägen om man säger så och det är jobbigt att sitta utan en bensträckare. Jag är tyvärr en sådan som tycker det är skönt att vila emellanåt för att orka med dagen, den här dagen blir en lång dag.

Vi kollar på våra utsedda matcher och några till som vi sett vara i tid mellan, bara måste mata oss fulla av spel. Åker man till en innebandycup så ska man se så mycket som möjligt för att det ska löna sig.
Dem bilder jag ville ha från cupen får jag men jag märker att mina ögon inte riktigt vill sig på slutet av kvällen. Det har varit en lång dag med mycket springande i trappor och kollande på innebandy. Mat fick man lite sent men var kanske en av dem godaste måltider jag ätit på länge, en liten och jag menar liten resturang hittade vi runt hörnet men perfekt smak på maten.

Vår sista match vi skulle titta på började 23.20 och det är sent... det betyder att vi kommer hem sent under natten eller vad man ska kalla det för?
Den här matchen var ingenting annat än en grismatch från början till slut, man gjorde allt för att få den här platsen vidare. Jag gillar inte sådana matcher för kan man inte spela med stil behöver man inte spela...

Trycka ned

Jag säger då det, människor till allt finns det men kanske den sorten som är värst är den som trycker ned sina egna.

Jag har svårt att förstå varför man hela tiden måste försöka ta över och styra sina egna barn i vuxen ålder eller är det någonting som man väljer själv. Jag är kanske en av dem där som har slagit mig fri från allt det där, jag vill inte ha så mycket med mina egna att göra.

Visst finns det orsaker till att man vill slippa sina egna men finns också en orsak till att man vill ha med sina egna att göra mer än vad man behöver. Den sistnämnda orsaken är den som jag har så svårt för, man måste som människa slå sig fri någon gång då ens föräldrar inte alltid finns i livet, vet inte riktigt om man är fri någon gång i så fall.

Att bli vuxen är ruskigt då det finns så mycket hinder i vägen men alla dessa hinder är till för att vinnas över, man är en vuxen människa då man vinner över varje nytt hinder.

Det här med att föräldrar försöker med att styra ser jag på nära håll hela tiden på mitt arbete men även privat, hela tiden är man på sin vakt mot saker som bara kan dyka upp.

Det är bara fruktansvärt då ett par försöker att ta reda på allt som någon gör bara för att man inte kan sluta upp med att försöka ha makt över sitt barn. Ingen som mår bra av det här kan jag säga, det blir bara en utdragen kamp om att komma vidare med sitt egna liv.

Om föräldrar hela tiden håller tillbaka sitt barn i sin utveckling så är det ingen tjänst man gör utan det är bara en otjänst, vi lever inte för evigt. Vad gör man med dem barnen som inte fått lära sig saker då föräldrarna går bort? Ja, jag kan inte svaret men att det är fel vet jag.

Juldagsarbete

Ja, vi är några i det här landet som måste arbete då andra är lediga, vi har valt dem arbetena för att vi vill arbete med dem. Problemet är den att vi alla har inte valt att arbeta just röda dagar men som ingår i det hela... inte alltid så roligt ska man också tillägga så man inte tror att vi tycker det.

Visst kan man få semester ibland för dem här dagarna men det är svårt ska ni veta... vilka skulle sköta det som vi gör om ingen av oss arbetar?

Runt oss stannar landet för att det är röda dagar men en klick håller samhället rullande för inte kan man bara släppa allting och låta det vara, människor skulle lida fruktansvärt om vi inte fanns till för dem.
Vi har våra lediga dagar men finns dem som tycker att vi ska vara på plats ännu mera, kanske tror man att vi inte har ett vanligt liv som alla andra?

Under mina år har det varit många som har trott att jag är en robot och att jag inte behöver äta, kanske för att jag har arbetat som att det verkar som så. Har aldrig tidigare visat mig bli trött eller nämnt att jag måste äta då jag ska och det är kanske därför jag mår som jag gör i dagens läge.
Jag har ett liv men sedan om det är så mycket med det vet jag inte, livet kanske inte blev så bra som jag tänkt mig eller som jag kanske velat men visst har jag ett liv.

En sådan här dag vet jag inte om jag hade behövt vara på arbetsplatsen, ett besök och en hjärna som inte alls visste egentligen vad jag skulle göra. Det var bara så ensamt och det gjorde att jag inte alls var så intensiv idag men så får det vara ibland...
 

Julafton är här

Då är det Julafton igen, inte för att jag känner någon som helst känsla att det skulle vara jul så kan jag bara konstatera att vi har kommit till en av dem värsta dagarna för mig i livet. Av någon anledning har det blivit en dag som jag bara tycker så illa om, finns dem som har hjälpt mig att få dagen att bli så illa och som jag aldrig tog upp mera.

Jag lever som jag alltid gör men att andra firar bryr jag mig inte om, det är alltid upp till var och en hur man vill göra med det här firande av jul.
Jag kan inte säga att jag tyckte att det var speciellt att komma ut den här morgonen för att ta mig till jobbet, ingen snö och den där känslan av att det är vinter var bara försvunnen. Jag får en känsla av att det kommer aldrig mera bli en vit vinter...

Julafton för mig är bara en våg av ångest där jag står och väger över om det är rätt eller fel av mig att göra, skita i att fira jul trots att jag har barn. Kanske är det jag som tar från barnen en sak som är naturlig för alla andra i samhället men som dem inte har med sig.
Jag har sagt att dem övriga i familjen får fira julen men då tar jag mig därifrån så länge dem firar, jag vill inte vara med på någonting som går emot mina egna principer.

Bra verktyg

Vad man än ska göra för någonting så krävs det bra verktyg för att göra ett bra arbete. Det tragiska i det hela är att dem där verktygen som man en gång skaffat är inte alltid så bra lite längre fram i framtiden, inte för att du själv har sabbat dem utan för att någon annan gjort det... bara skaffa nya verktyg och hoppas på att dem får vara bra ett tag innan samma sak händer.

När jag lagar mat så kräver jag att dem verktyg som jag behöver finns och att dem är bra för annars kan jag skippa det hela. Vet inte hur många gånger jag satt igång för att upptäcka att det jag ska använda inte alls är bra, en annan person har förstört det här för mig och jag bara grinar illa, ser pengarna flyga iväg igen.

Man tror inte man ska behöva köpa nya verktyg så ofta men jag får ofta göra det då en annan person inte förstår sig på det här med värmen på spisen.

Genom dem här åren då jag levt ihop med den här andra människan har jag handlat nya verktyg till köket många gånger, hur man lyckas med att förstöra så många stekpannor är för mig ett stort frågetecken.
Det som jag alltid säger är att man ska vårda det man har för då håller sakerna längre men ingen som lyssnar på det jag säger, det är svårt att lyssna.

Bara för att slippa

Som sagt var skiter jag fullständigt i det här med att fira jul då det inte ger mig någonting men äta måste man göra, nu jobbar jag så mycket så det här med mat måste ordnas.

Jag fick med mig dottern och handlade det som skulle finnas hemma och då kanske man kan slippa handla en massa under mellandagarna till på köpet.

Det här är en av dem största momenten under månaden som jag avskyr, handla. Det finns ingenting som är så tråkigt som att springa runt i ett varuhus för att plocka ned en massa i en kundvagn.
Alltid har det varit det att man stoppat ned en massa onödig skit i vagnen för att sedan se det ligga i skåpet och ruttna bort.

Nu ska jag vara glad att mina barn inte är så förtjust i det här man kallar för jul heller, föredrar att ta det lite lugnt med mera normal vardagsmat. Julklappar och annan skit har vi släppt bara för att slippa all den här stressen som vi vet finns och ser andra genomgår utan anledning.
Märkligt är ju det att vi för över den här hela skiten på våra nästkommande istället för att säga att man inte alls behöver fira jul för att vara normala, ser det mera som att dem som firar jul som förr inte är normala.

Ingen match för mig

En match som jag inte fick vara med och se på grund av att jag jobbade... nu förstod jag efteråt att det inte var någon bra match trots att man vann den.
Den här vinsten behövs för att klättra upp i tabellen med tre poäng men frågan är ständigt i hur man fick den.

Under en längre tid har jag märkt att det inte alltid är så bra i det här laget då det gäller samarbete på planen, man vill helst inte släppa bollen till varandra. Man spelar inte som en man på plan utan som fem man på planen och då brukar det löna sig men det är svårt som jag fattat det.
Allra största problemet är det här med att laget är ganska stort uppbyggt med spelare som tänker enbart egocentriskt, håller bollen för att man tror att man ska göra alla målen.

Kanske är det dags att ta itu med dem här spelarna som alltid ska hålla bollen och göra sina rusningar där man blir av med den. Det är många gånger som jag skakar på skallen då jag ser det här och kan inte fatta varför man tillåter det här som tränare?
Dem spelare som varit bra är inte längre dem som är bra, det finns inte alltid det där intresset ute på planen kan jag lugnt påstå.

Kanske ska jag bara vara glad att jag inte fick se matchen på plats då det kom fram att det inte var någon bra match, det fanns egna spelare som spelade som krattor.
En annan sak som kanske slår mig är att det lag man nu mötte var det sämsta i serien och man vann enbart med ett mål över dem, övriga lag har slagit dem med fler mål så inte kan våra grabbar ha spelat speciellt bra.

Mera medicin

Det är bara att göra som läkarna säger, tycker dem jag ska ta fler tabletter så är det så. Jag vill tro på att dem vet vad dem snackar om, det är bara det att jag helst inte vill äta mediciner och att det blir fler gör ingenting bättre ska ni veta.
Jag är ju så naiv så jag tror jag ska slippa allting som heter mediciner men att leva på hoppet om det gör att jag gör som läkarna säger just nu.

Det känns som att jag har hela Apoteket hemma i lådan men så är det givetvis inte, jag har tre tabletter som ska ätas men det är tre för mycket för mig. Jag vet att dem hjälper mig men jag undrar bara om hur jag skulle fungera om jag la av med hela skiten för det är det jag vill, slippa tänka på dem varje dag.
Nu fick jag den tredje medicinen efter senaste besöket på Karolinska så ska bli kul att se om den gör någon större nytta med mitt blodtryck som den ska vara för.

Känna att saker sker i kroppen är obehagligt då man inte riktigt vet vad det är som händer och mycket därför jag är så villig att gå på mina besök och göra som läkarna säger, vill tro att dem vet vad dem gör.
Det enda som jag egentligen inte vill är att ha ont för det är fruktansvärt, ingenting annat skrämmer mig med min sjukdom då jag inte bryr mig längre om vad som sker, ont vill jag i alla fall inte ha.

Match i Köping

Ja, inte var jag pigg alls idag då jag skulle ta mig upp och redan då började skiten. Knappen i min byxa lossnade så bara leta reda på dem andra byxorna... hittar dem och så var man klar för att komma till jobbet.
En trött man var det som gjorde arbetet idag och att det gjorde ont i kroppen gjorde ingenting dugg bättre. Fingrarna speciellt ville inte alls vara med och då är det enbart Alvedon som gäller trots att jag försöker att inte ta det, kan jag undvika är jag glad.

Dagen går långsamt fram men värken vill inte riktig släppa sitt tag kring mig, gör mina försök att bara koppla av då jag har tid för det.
Känner mig varm men har en annan sak som gör att jag inte heller vill vara på plats idag, till den som inte gör någonting på egen hand igen. Jag vill inte in dit då det gör mig illamåendes och det sista jag behöver nu.
Får strax innan veta att han inte hinner... drar en suck av lättnad ska jag erkänna.

Eftermiddagen går och jag har att göra så klockan tickar på, glömmer helt att jag ska äta och då jag märker av att jag skulle göra det så är det försent... aldrig lär jag mig att lyssna på kroppen.

Klockan blir sju och nu kommer ett jobbigt moment då jag ska sitta bakom ratten till Köping, hade helst velat slippa men har jag sagt jag ska dit så får det bli så.
Mörkt och ett riktigt skitväder rent ut sagt men jag kommer i varje fall fram, hade lite svårt att se ibland men ingenting hände. Trött som attan och hungrig var jag men jag fick se en vinstmatch och grabben fick göra sitt första mål i H3, gör mig nöjd och belåten över att jag åkte.

Mitt i natten

Var tvungen att ta mig upp klockan 04.30 idag för att jag skulle ta mig iväg till Stockholm och ännu en undersökning, den andra av tre som det är sagt att det ska vara. Inte var jag glad men jag visste ändå om det och då är det ganska okej, ganska sade jag bara.

Jag är ingen morgonmänniska längre så visst hade jag velat sova vidare.

Med tåget kom jag och jag fick sitta den här gången dit så en aningen utvilad var jag i varje fall då jag kom till Stockholm. Nu var det bara den där promenaden till mitt mål och det var kanske den längsta promenaden jag gjort på länge, inte alls långt att gå men kändes som en evighet.

Lite småkallt på gatorna men knappt någon ute från början, det ökade med folk vartefter klockan gick och det är riktigt fascinerande hur andra stressar då man ser dem.

Jag kommer fram och jag är ganska varm efter att ha gått raskt framåt mot mitt mål för fram ska jag i det här kalla vädret, fryser emellanåt och svettas gör jag.
Jag hinner njuta av den fiska luften innan trafiken kommer igång på allvar och runt mig är folk stressade för att nå sitt egna mål som dem har, jag vet att jag har god tid på mig så jag tar det bara lugnt. Finns just ingen anledning till att stressa så tidigt på morgonen eller som jag upplever det kroppsligt, mitt i natten.

Kallt som attan

Snacka att det var kallt då man skulle iväg till jobbet idag, minus sju grader den här morgonen. Det bet lite i ansiktet men var som ett frysskåp för mina händer.

Jag klarar av kyla ganska bra i stort sett men mina händer vill sig inte alls då det blir kallt  trots att jag sätter på mig handskarna.

Jag stressar inte den här morgonen för jag vet inte vad det är jag ska stressa till för någonting, har gott om tid för att komma i tid. Jag ser flera andra som gasar på bara för att komma fram före mig men inte tjänar dem någon tid för det, ligger en annan före mig som stoppar upp, ler bara för mig själv.
Jag vill komma fram med mitt liv i behåll och hur gör man det om inte med att hålla hastigheten eller lite under i halkan.

Fram kom jag och jag fick arbeta ett sysselsätta mig med så visst är jag nöjd men att vara lite piggare är en sak som jag skulle kunna tänka mig.
Det här med att vara trött kan störa alla för att man vaknar inte till då det är ett sådant här väder, bara kallt och grått så det förslår sig. Vi har tur att det inte alltid är vinter eller vad man ska kalla det här vädret för?

Kyla ena dagen för att sedan bli lite varmare, det är det som är jobbigt med det här. Om det var kallt hela tiden med en massa snö skulle jag inte klaga så mycket men då det går upp och ned så kan jag inget annat göra.

En oro

Jag har en oro inom mig och har alltid haft det i mitt liv men jag vet inte riktigt vad det är som gjort eller gör det.
Trots att jag sätter mig ner och försöker koppla av så känner jag den där oron inom mig som bara biter sig närmare in i benen på mig, känner att det hela tiden är någonting fel.

Det började idag med att det kändes som att jag var helt ensam och att det egentligen inte var någon som fattade att jag fanns till eller var i närheten, en sådan sak kan skapa en enorm oro hos vem som helst.
Att vara ensam ständigt är inte bra men kanske har man uppfattat dem signaler som skickats ut, kanske kan man få mera tid med att vara med någon för att avstyra den här oron som byggs upp?

Mitt upp i allting börjar alla mina funderingar komma och det känns enormt tufft att sortera allt det här i olika fack, tror inte heller att jag lyckas göra det men inbillar mig det.
Vad är det egentligen jag håller på med och varför blev livet på det här viset? Sådana funderingar kommer som jag ska lösa frågan på för jag vet att om man kan vända allting till det positiva så är det bra, just nu är det bara negativt.

Jag skulle behöva få röra på mig och se annat innan allt bara äts upp av den inre oro jag har.

Grå dag

Jag vaknar upp som jag ska göra för att kolla att grabben kommit upp för att komma till skolan, tur var att jag ställde klockan som jag gjorde för han låg kvar. Jag får upp honom för att han ska få i sig frukost och komma till skolan medan jag kan lägga mig en timme till innan jag ska starta min dag... till en dag som är så grå som den.

Jag är inte deprimerad men man blir det av det här grå vädret som vi har nu, snön är på väg att smälta bort och det känns bara tråkigt allmänt. Det börjar kännas en aningen tomt efter det där riktiga dagsljuset som vi behöver för att se en ljusning i det hela, vi vet att den gråa årstiden inte varar hela tiden men  skulle vara skönt med en sol en stund.

Jag är trött som attan idag och spelar ingen som helst roll att jag börjar efter lunch, det är så grått ute så jag vaknar aldrig riktigt till.
Det är fruktansvärt att hålla upp kroppen på ren vilja och det blir bara värre då man slår sig ner i stolen, det är nu man känner att den där tuppluren skulle behövas, ingen lång men en liten.

Det läkarbesöket

Dagen började inte speciellt tidigt för mig, hade tänkt mig lite tidigare men visst var det skönt att få sova ett tag extra för jag behöver det. Nu under en tid har jag pressat på mig för mycket och det kom ju som bevis i måndags som jag skrev om... kanske en kraftig varning att jag ska ta det lugnt nu.

Jag kan inte rå för det alls, jag vill så mycket mera än det jag gör just nu men jag har inte riktigt fattat att det som hjärnan vill är en annan sak vad kroppen vill eller orkar med. En sak som jag sagt är att man ska minnas det som jag gjort den dagen jag inte finns längre men det kan bli för mycket för mig själv, jag förstår inte alls riktigt att hjärtat inte klarar av det här.

Då jag sätter igång kör jag ett tempo som inte kroppen hänger med i och jag vet att jag lever farligt.

Ja, jag var igång innan jag skulle till mitt läkarbesök på hjärtmottagningen för jag bara måste få det här skräpet iväg till återbruket.

Vissa saker kan vänta men det här får inte vänta då det är helg på gång och jag jobbar ganska mycket under den helgen så bara ta sig i kragen och få det gjort. Jag kan inte säga att jag mådde så bra efter att ha kört bort allting, lyften tar på mig och min vänstra sida orkar inte riktigt med... kanske dags att lägga ner?

Jag får möta min underbara läkare efter lång tid, en ung kvinna som är så mjuk och verkligen vet hur man ska ta sina patienter ska ni veta.

Jag berättar om det som hänt och hon frågar mig lugnt om det inte slog mig att ta mig till akuten för att kolla upp det, jag rycker på axlarna och svarar att jag tog Alvedon och lade mig igen. Ja, jag vet att jag skulle ha kollat upp det men jag är för dum för att fatta att jag inte är odödlig men vad gör det, jag kanske får som jag vill en dag.

En sådan som mig kommer aldrig att ge upp, någonting driver mig framåt med alla sjukdomar, hjärnan är för dum för att ge upp då det blir för mycket men det är egentligen ingenting som jag förstår eller tar på allvar. Jag ska förr eller senare hamna där vi alla ska hamna så...

Efteråt

Jag vill just nu inte alls kliva upp på morgonen men jag har inte så mycket att välja på mer än att göra det. Att ligga kvar i sängen gör mig ingen större tjänst eller kanske ska man säga att det blir ingenting bättre av det.
Jag är bara så trött på både det ena och det andra och kan gott och väl säga att jag känner en misstro till det mesta runt mig, har svårt att tro på det som sägs till mig. I dem allra flesta fallen så har jag rätt i det låter för bra för att vara sant.

Jag gör mitt arbete trots att kroppen inte är som den är men jag har också slutat tala om när jag har så ont för jag vet inte meningen med att göra det. Inte är det speciellt många som bryr sig om hur jag egentligen mår, man gör det inte hemma så varför skulle andra göra det?
Så länge jag står upp och gör det jag ska göra är bra nog men vill jag verkligen ha det så?

Efter en lång dag på jobbet kan jag ibland känna att det varit en bra dag och sällan som jag lägger mig och sover... idag efter jobbet somnade jag faktiskt i soffan men då var kroppen trött. Mycket frisk luft och promenerade gör att man efteråt blir bara som en tom burk från kraft men det känns bara skönt att man någon gång kan tömma burken från allt och få en ro.

Bara fundersam

Jag är lite fundersam just nu, kan bli det ibland då jag tänker på hur fel det är. Stat och kommun lägger ut en massa pengar på någonting som aldrig kommer bli bättre men det bara fortsätter och alla bara accepterar.

Jag tycker fortfarande inte att det ska vara frivilligt att bara vara hemma hela tiden och få betalt av skattebetalarnas pengar, det är inte min skyldighet att hela tiden betala.

Jag i mitt yrke arbetar sönder mig för att det ska finnas en klicka som har det bra men då man planerar upp ett läge för att det ska bli så bra som möjligt så skiter dem fullständigt i det. Okej, om man nu inte tar emot det som erbjuds och till på köpet extra personal så får det vara, det blir inget mera av det.

Att behöva lyssna på att en lever ett flexibelt liv och att vi ska rätta oss efter det gör mig rent ut sagt spyfärdig, det är inte rätt emot oss andra som får slita för allting.

Antingen rättar du dig efter den planering som görs och som du själv begärt eller så kan du vara utan allting, du förtjänar ingenting av det du får om du inte vill göra någonting själv för att få det bättre och du ska inte tro att vi är dina personliga betjänter.