Börjar redan

Redan nu börjar tänket på hur hösten ska bli med allting kring arbete, innebandy och skola. Det som är viktigast just nu är det här med innebandyn då det påverkar alla inom familjen, intresset för det är högt kan man ju lugnt säga men det tar upp mycket tid för oss alla med en massa stress för att få det att fungera.

Skolan börjar snart den med och den biten orkar jag knappt tänka på för att den känns för mig värdelös, man pratar för döva öron och visst är det så, skolan har bara blivit sämre med dessa gamla lärare som försöker att vara så pedagogiska. Deras pedagogik har jag bara sett förstöra så mycket för barnen stressas och blir behandlade som idioter så som jag ser det.

 

Man talar faktiskt om för barn i dagens läge att dem är dåliga på saker men har svårt att tala om vad dem är bra på. Se bara på grabbens lärarinna som inte ens kan tala om vad han är duktig på utan talar alltid bara om vad han är dålig på och skiter i att nämna det han är bra på, kanske inte undra på att han inte gillar sin lärare eller skolan speciellt just nu.

Jag har mycket synpunkter på skolan men skolan är som den är, vill inte ha skriftlig kritik för den måste ju registreras och då kommer den dåliga kritiken fram, man tystar hela tiden ned problemet. Man säger bara att lärare har dåligt betalt för sitt arbete men då har man inte sett alla fördelar med sitt arbete.

 

Att komma tillbaka till arbetet känns helt okey efter semester och jag bara hoppas att jag ska känna den där starka glöden igen för att arbeta med det jag gör. Under en tid har jag kanske inte känt det där som jag gjorde tidigare men kanske för att jag blev sjuk, har inget emot min nuvarande arbetsplats men det är någonting som saknas ibland kan jag tycka.

Kanske är min resa bort till varmare land under en tid en nystart på livet, vet inte om det är fel sagt men vet inte riktigt hur jag ska skriva.

 

Livet är underbart om man bara får slippa en massa krävande människor som tror att dem vet bäst och kan allting bäst trots att det inte är så. Jag har börjat att mer analysera alla runt mig och det får mig mera att inse att många av dem är trötta på det som dem gör, låter systemet vara som det är och vågar inte alls ifrågasätta saker som är galna.

Det finns dem som arbetar med detta bara för att man har det i sin egna familj, kanske ett sätt att förtränga allting, vad vet jag.

 

Några dagar kvar är det i paradiset för att sedan komma hem till Sverige för att där komma in i mönstret igen, ett mönster som kan många gånger vara monotont för oss alla men som är tvunget för att kunna starta om.

Kan bara erkänna att det varit en skön tid utanför Sveriges gränser igen.