Bara hemfärd

Jaha, då var vi framme till tiden då det är dags att ta sig hem igen till Västerås. Visst är det skönt att få komma hem igen till sitt men det är bilfärden som är dryg.

Jag som ska köra oss hem igen men ingenting som jag ser fram emot men någon måste göra det, nu lite frukost och få grabbarna hit till bilen så vi kommer iväg.

Körde lite fel då vi skulle ut på stora vägen men ingen fara, ut kom vi och vi satte igång med turen hem och det var lika drygt den här gången att köra kan jag ju erkänna. Mina ögon ville sluta sig hela tiden och det beror på att den hastighet som var är ju inte den som är mest lämpad för ET här avståndet.
Så låg hastighet på så fina vägar som är raka och allting, det är inte hastigheten som dödar utan det är den som kör, kan man inte köra med skallen så kanske man inte ska ha körkort.

Ja, det gick bra att köra med en rast för att få lite i magen och den där bensträckare var nog det bästa av allting. Att sitta bakom ratten är ganska jobbigt måste man ju säga och har man sedan tidigare ont i sitt ben blir det ju inte bättre av det här.
Kommer hem skapligt i tid gjorde vi så man kunde pusta ut ett tag innan kvällen som skulle komma...