Jag kom iväg som jag skulle idag till platsen där jag helst inte just nu vill vara på, vet att det är bra att jag är där men jag känner bara att min ork för det hela inte finns. Jag försöker att ta det lugnt hela tiden men det blir i alla fall att jag går upp i varv som jag inte ska göra för att det ska vara bra för mig...
Dagen blev en dag som gick fort men ändå var samtidigt lång med en rad små attacker av smärta över bröstet, fick inte tillräckligt med luft som sig bör.
En kort dag att vara på arbetet och det är jag glad för, skulle inte ha orkat med sju timmar till där utan bara kände att jag måste hem eller bara därifrån innan dem där otäcka känslorna svallade över mig.
Inte bara mitt hjärta som stoppar mig just nu utan det är även den här ångesten över att alltid vara ensam, känner mig så isolerad just nu och det är inte alls bra i mitt tillstånd.
Nu vet jag att det är bra för min del att ha någon form av rutin i mitt liv och det är det som jag förespråkar alla att man ska ha, enklare att leva sitt liv med saker som görs samma hela tiden och att man inte frångår sina vanliga rutiner för mycket.
Jag har lite svårt att röra mig utan att bli tungandad men jag biter ihop och lider igenom dagen för jag vet att jag får vila sedan... att jag sedan känner av min högra höft och ljumske gör ju inte livet roligare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar