Det är då fan att man ska vara en sådan personen som man är, får dåligt samvete för att man är sjuk eller behöver vara sjukskriven.
Inte så ofta som jag blir sjuk men jag kan bli det jag med trots att många inte riktigt förstått det eller att jag faktiskt har ett problem som gör att jag kan må dåligt och då pratar vi om riktigt dåligt. Nu blev det bara så att läkaren inte tyckte att jag skulle behöva gå omkring och lida längre utan verkligen behövde avlastning.
När jag ser nu att det inte finns folk att sätta in då jag inte ska vara här så är det enbart jag som får dåligt samvete, hade pratat med vikarie om att det skulle komma arbete och då plötsligt är man inte intresserad av det.
Det är inte mycket man ville ha av det som behövs täckas upp som man ville ha och jag ställer mig frågande... varför är man så pigg annars på att tjata om att få jobba?
Ja, vet att jag inte ska ha dåligt samvete för att jag är sjuk men det får jag hur jag än gör då jag har en lojalitet trots allt inom mig till min arbetsgivare och vill göra rätt för mig. Det första jag känner är en stress men intalar mig själv att det här är inte mitt problem alls utan ett problem för arbetsgivaren att ordna till.
Halvtid ska jag gå fram en månad är det sagt och jag hoppas sedan orka med heltiden igen, det är heltid jag vill och valt att jobba för att det ska gå runt och för att glömma att jag har en sjukdom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar