Söndag

Ja, det blev söndag igen och det betydde för mig att jag var tvungen att ta mig till jobbet den här söndagen, heldag.

Vad jag kände inför det här kan jag inte med ord beskriva riktigt men att jag kände någonting gjorde jag...

Upp i lagom tid men ändå inte, den där sängen tyckte att jag helst skulle ligga kvar men som vanligt så fungerar inte livet på det viset, man måste arbeta för att kunna leva... dessa alla måsten som finns i världen gör mig tokig. Tänk om man bara kunde leva utan alla måsten?

Upp med grabben för att köra honom till samling inför match och för mig sedan till jobbet... asch, vad ska det bli av den här söndagen.

En lätt frustration då jag kommer in innanför dörren för att installera mig på den plats där jag ska vara under dagen, vill inte, är tvungen att vara kvar i alla fall. 

Vet inte vad jag ska börja med faktiskt men satte igång med det som jag förstår att man behöver ha min hjälp i och för att det inte ska fastna i det vanliga.

Känner att väggarna rör sig emot mig där jag sitter, ensamheten gör att jag börjar prata med mig bara för att få en känsla av att jag har någon hos mig. Det här känns bara helt fel och jag vet att jag är på väg in i det som var tidigare men att jag jobbar för fullt med att förhindra det hela, vet inte om jag kommer att lyckas stoppa det.

Då jag får återvända hem känns det som att en sten faller av mig...