Blicka tillbaka

Hela Sverige gör det denna dag, blickar tillbaka men inte på egen hand utan låter SVT och andra bolag göra det åt dem.

Kanske vore det bättre om var och en blickade tillbaka och kanske fick beskriva det i en tidning för det syftet enbart, allt har inte varit detsamma för oss alla. Jag kan inte låta någon säga att 2017 var bra  eller dåligt eller om det bara varit ok.

Jag blickar alltid tillbaka på året som gått och det är för att se vad jag inte ska göra nästa år, det finns ju alltid saker man vill reparera men att reparera går inte, går bara att undvika det man en gång gjort.

För mig var det enbart ett okej år men hade kunnat varit bättre men så är det varje år då jag blickar tillbaka, skulle allt vara perfekt så är det ju ingen vits med att leva.

Jag tittar inte på dem där programmen som man blickar tillbaka i, jag är trött på att höra hur mycket och hur bra vårt kungahus haft det under året. Jag har fortfarande inte riktigt att man tar upp kungahuset då dem lever så långt från verkligheten som man kan, dem upplever inte dem faror som vi övriga kan få uppleva men dem säger alltid att dem känner för oss. Det är rena skitsnacket, kungahuset skiter fullständigt i om vi svälter och allting annat, bara dem har det bra så är det bra.

Jag blickar tillbaka och jag vet att det varit ett tufft år för mig på många sätt men ändå helt okej. Året blir som man själv gör det till, går man in negativt på ett nytt år så blir det bara skit så jag försöker att komma in med positiv syn på året.

Man kan inte glömma allt som hänt och det kräver ingen men kanske lika bra att låta en del av det finnas kvar på det gamla året?

Näst sista

Vi har kommit till dagen innan sista dagen av 2017 och jag har lyckats med att tag mig upp ur sängen och till jobbet. Min natt har inte varit så bra, sovit mycket oroligt och vaknade strax efter fem av smärta i ryggen så jag var tvungen med att ta tabletter.
Lyckades somna om gjorde men jag var helt slut i kroppen på grund av avbrottet i min sömn. Hade faktiskt kunnat sova vidare trots att klockan ringde.

Jag kommer till jobbet som jag ska men allt runt mig ligger i tystnad, en tystnad som bara gör mig tröttare och mera fundersam över vad det är jag jobbar med. Det måste finnas någonting annat som man kan hålla på med.
Visst har jag ett arbete som många skulle tycka var ”soft” men inte riktigt det jag är ute efter, jag är inte den som ska ha ett arbete där man gör för lite då det gör att jag bara tänker hela tiden.

Tröttheten hos mig blir bara starkare och starkare, måste ha mig en massa socker för att få topparna som kanske kan hålla mig vaken ett tag till.
Jag har några småsaker som jag ska göra kommer jag på till slut men just för tillfället ska jag inte göra det då det kan bli helt fel, man ska vara pigg för att notera saker så det inte blir fel.

Det har tagit

Dem här två dagarnas ledighet har verkligen tagit på mig, gårdagen var en dag som verkligen sög ur mig kraft men ändå efter att jag kommit hem kunde jag inte somna.

Jag hade ont igår då jag kom efter att ha suttit i bilen och spänt mig och i dag då jag skulle upp var det än värre kan man säga...

Att kliva upp var ingenting som jag alls var sugen på för varenda del i kroppen bara gjorde ont, värst var nog den förbannade ryggen. Det märks att jag satt och spände mig igår kväll då jag körde men det var inte bara ryggen som snackade sina smärtor med mig utan det var fler delar.
Ja, ingenting annat att göra än att ta några Alvedon för att kunna få en någorlunda dag på jobbet.

Segt som attan var det på morgonen på dagen, det var som att min hjärna bara slocknade av på grund av att jag vet att det inte är många hemma på boendet. Jag har ett arbete utanför boendet som jag ska utföra och det är väl det arbetet som gör att dagen får ett avbrott rejält, annars är fet bara lugnt här. Det är i dem här stunderna som min hjärna arbetar ganska intensivt med alla funderingar som kommer upp.

Lite sällskap fick jag i alla fall idag av en annan kollega, jag behövde inte känna mig helt övergiven på så sätt. Inte för att det blev så mycket pratande mellan oss men jag kände att jag inte var helt ensam en hel dag som den här. Det blir lite segt att sitta på egen hand under så många dagar i sträck där jag är utan ett enda vänligt ansikte att se.

Ju längre dagen gick desto tröttare blev jag, hjärnan arbetade hela tiden med att komma igång med att förstå vad jag skulle göra innan den satte kroppen i riktig dvala. Inte skulle jag ha någonting emot att få sova ett tag men fungerar inte alls att sova på jobbet, tur att man har en rast att göra det på.
I korta stötar var det bara att arbeta för under längre stunder tömdes bara kroppen på kraften för att orka hålla sig vaken.

Ont lite överallt har jag efter körningen igår och jag försöker verkligen mjuka upp alla delar, vill som sagt inte använda för mycket Alvedon.

Även den här dagen

Jag hade inte alls räknat med att ta mig till Uppsala även den här dagen för att följa med i spelen där uppe, det var grabben som ville åka så som jag är ställer jag upp och åker med. Det kan vara kul att göra någonting tillsammans på min lediga tid men ibland undrar jag verkligen om det finns något intresse för det här.
Jag vet med mig att många gånger när vi åker iväg så är det inte för att se matcher utan för att träffa sina ”kompisar” och för att det ska kosta pengar.

Tidigare än igår åkte vi iväg till första matchen och vi kom strax efter att första perioden börjat, inte enkelt att få tag i en parkering på en cup och så ska det ju kosta. Fortfarande tycker jag att det ska finnas parkeringar som är gratis under cuper, det är reklam att det kommer så mycket folk ändå och staden tjänar på det hela.
Jag fick se en period av den första matchen men det var ingen bra match det här heller, jag håller inte på laget som spelade och vann tyvärr.

En match som jag skulle velat se missade vi då den korsades av den första men så får det vara, ta oss till nästa arena för att förbereda oss för att se nästa inprickade match i listan.
Den här gången har vi haft tur med placeringen av matcherna, flera matcher i rad har spelats på samma arena men olika hallar och det är skönt. En annan har varit van vid att åka fram och tillbaka till en rad olika arenor då vi varit med.

Laget som jag främst kom för åkte ut, som vanligt är det spelarna som inte klarar av att spela som ett lag som gör det här. Jag kommer som vanligt inte nämna några namn offentligt på vilka jag anser skapade dessa motgångar. Det var tråkigt att dem åkte ut så nära sitt mål men så går det om man inte kan samarbeta.

Ett av lagen som fanns på cupen önskade jag då inte att dem går upp till final om guldet, IBK Köping. Jag ander dem inte värdiga vinnare och det på grund av vad dem lyckades med för ett par år sedan med att lyssna på skitsnack.
Nu fick jag som jag ville, det blev en flopp deras sista match så som jag ser det. Deras bästa spelare hade man sparat till om man gick vidare men redan i första låg man under och satte in henne för att i sin tro kunna vinna.

Vi tar oss hemåt till slut, inte för tidigt men inte för sent heller. Att köra hem skulle bli skönt trodde jag men det blev som en mardröm i den dimma som rådde, sikt på tre till fyra meter framför bilen. Spänd och beredd på vad som helst var jag på vägen hemma, gick så långt till att min rygg gjorde ont.

Inte för att spela

Det har nu kommit till veckan som spelen i Storvreta spelas och jag med grabben ska dit, inte för att spela utan bara för att titta på två lag.

Eftersom en annan har ledigt så kan det här vara en rolig grej att göra tillsammans med i alla fall ett av barnen, dottern har tappat allt sitt intresse för det så.

Det var jag som kom med förslaget om att åka innan grabben frågade mig om det, det han inte alls hade gjort var att ta reda på vad det var för matcher och när dem gick, han skulle bara åka dit. Jag hade redan kollat upp när lagen jag ville se spelade för inte kan man bara åka dit utan att ha en form av planering klar för sig?

Ja, innan vi skulle ta oss iväg var det faktiskt några saker som jag behövde göra för att inte ha det kvar senare, lite måste man göra på sina lediga dagar.
Jag var upp i skaplig tid för att göra min planering och räkna ut alla hålltider för att det skulle gå smärtfritt fram idag, lite trött bara är jag på att alltid jag som ska planera.

Vi kom fram efter att ha kört den där tråkiga vägen som bara går framåt, finns inte mycket att se på vägen om man säger så och det är jobbigt att sitta utan en bensträckare. Jag är tyvärr en sådan som tycker det är skönt att vila emellanåt för att orka med dagen, den här dagen blir en lång dag.

Vi kollar på våra utsedda matcher och några till som vi sett vara i tid mellan, bara måste mata oss fulla av spel. Åker man till en innebandycup så ska man se så mycket som möjligt för att det ska löna sig.
Dem bilder jag ville ha från cupen får jag men jag märker att mina ögon inte riktigt vill sig på slutet av kvällen. Det har varit en lång dag med mycket springande i trappor och kollande på innebandy. Mat fick man lite sent men var kanske en av dem godaste måltider jag ätit på länge, en liten och jag menar liten resturang hittade vi runt hörnet men perfekt smak på maten.

Vår sista match vi skulle titta på började 23.20 och det är sent... det betyder att vi kommer hem sent under natten eller vad man ska kalla det för?
Den här matchen var ingenting annat än en grismatch från början till slut, man gjorde allt för att få den här platsen vidare. Jag gillar inte sådana matcher för kan man inte spela med stil behöver man inte spela...

Trycka ned

Jag säger då det, människor till allt finns det men kanske den sorten som är värst är den som trycker ned sina egna.

Jag har svårt att förstå varför man hela tiden måste försöka ta över och styra sina egna barn i vuxen ålder eller är det någonting som man väljer själv. Jag är kanske en av dem där som har slagit mig fri från allt det där, jag vill inte ha så mycket med mina egna att göra.

Visst finns det orsaker till att man vill slippa sina egna men finns också en orsak till att man vill ha med sina egna att göra mer än vad man behöver. Den sistnämnda orsaken är den som jag har så svårt för, man måste som människa slå sig fri någon gång då ens föräldrar inte alltid finns i livet, vet inte riktigt om man är fri någon gång i så fall.

Att bli vuxen är ruskigt då det finns så mycket hinder i vägen men alla dessa hinder är till för att vinnas över, man är en vuxen människa då man vinner över varje nytt hinder.

Det här med att föräldrar försöker med att styra ser jag på nära håll hela tiden på mitt arbete men även privat, hela tiden är man på sin vakt mot saker som bara kan dyka upp.

Det är bara fruktansvärt då ett par försöker att ta reda på allt som någon gör bara för att man inte kan sluta upp med att försöka ha makt över sitt barn. Ingen som mår bra av det här kan jag säga, det blir bara en utdragen kamp om att komma vidare med sitt egna liv.

Om föräldrar hela tiden håller tillbaka sitt barn i sin utveckling så är det ingen tjänst man gör utan det är bara en otjänst, vi lever inte för evigt. Vad gör man med dem barnen som inte fått lära sig saker då föräldrarna går bort? Ja, jag kan inte svaret men att det är fel vet jag.

Juldagsarbete

Ja, vi är några i det här landet som måste arbete då andra är lediga, vi har valt dem arbetena för att vi vill arbete med dem. Problemet är den att vi alla har inte valt att arbeta just röda dagar men som ingår i det hela... inte alltid så roligt ska man också tillägga så man inte tror att vi tycker det.

Visst kan man få semester ibland för dem här dagarna men det är svårt ska ni veta... vilka skulle sköta det som vi gör om ingen av oss arbetar?

Runt oss stannar landet för att det är röda dagar men en klick håller samhället rullande för inte kan man bara släppa allting och låta det vara, människor skulle lida fruktansvärt om vi inte fanns till för dem.
Vi har våra lediga dagar men finns dem som tycker att vi ska vara på plats ännu mera, kanske tror man att vi inte har ett vanligt liv som alla andra?

Under mina år har det varit många som har trott att jag är en robot och att jag inte behöver äta, kanske för att jag har arbetat som att det verkar som så. Har aldrig tidigare visat mig bli trött eller nämnt att jag måste äta då jag ska och det är kanske därför jag mår som jag gör i dagens läge.
Jag har ett liv men sedan om det är så mycket med det vet jag inte, livet kanske inte blev så bra som jag tänkt mig eller som jag kanske velat men visst har jag ett liv.

En sådan här dag vet jag inte om jag hade behövt vara på arbetsplatsen, ett besök och en hjärna som inte alls visste egentligen vad jag skulle göra. Det var bara så ensamt och det gjorde att jag inte alls var så intensiv idag men så får det vara ibland...
 

Julafton är här

Då är det Julafton igen, inte för att jag känner någon som helst känsla att det skulle vara jul så kan jag bara konstatera att vi har kommit till en av dem värsta dagarna för mig i livet. Av någon anledning har det blivit en dag som jag bara tycker så illa om, finns dem som har hjälpt mig att få dagen att bli så illa och som jag aldrig tog upp mera.

Jag lever som jag alltid gör men att andra firar bryr jag mig inte om, det är alltid upp till var och en hur man vill göra med det här firande av jul.
Jag kan inte säga att jag tyckte att det var speciellt att komma ut den här morgonen för att ta mig till jobbet, ingen snö och den där känslan av att det är vinter var bara försvunnen. Jag får en känsla av att det kommer aldrig mera bli en vit vinter...

Julafton för mig är bara en våg av ångest där jag står och väger över om det är rätt eller fel av mig att göra, skita i att fira jul trots att jag har barn. Kanske är det jag som tar från barnen en sak som är naturlig för alla andra i samhället men som dem inte har med sig.
Jag har sagt att dem övriga i familjen får fira julen men då tar jag mig därifrån så länge dem firar, jag vill inte vara med på någonting som går emot mina egna principer.

Bra verktyg

Vad man än ska göra för någonting så krävs det bra verktyg för att göra ett bra arbete. Det tragiska i det hela är att dem där verktygen som man en gång skaffat är inte alltid så bra lite längre fram i framtiden, inte för att du själv har sabbat dem utan för att någon annan gjort det... bara skaffa nya verktyg och hoppas på att dem får vara bra ett tag innan samma sak händer.

När jag lagar mat så kräver jag att dem verktyg som jag behöver finns och att dem är bra för annars kan jag skippa det hela. Vet inte hur många gånger jag satt igång för att upptäcka att det jag ska använda inte alls är bra, en annan person har förstört det här för mig och jag bara grinar illa, ser pengarna flyga iväg igen.

Man tror inte man ska behöva köpa nya verktyg så ofta men jag får ofta göra det då en annan person inte förstår sig på det här med värmen på spisen.

Genom dem här åren då jag levt ihop med den här andra människan har jag handlat nya verktyg till köket många gånger, hur man lyckas med att förstöra så många stekpannor är för mig ett stort frågetecken.
Det som jag alltid säger är att man ska vårda det man har för då håller sakerna längre men ingen som lyssnar på det jag säger, det är svårt att lyssna.

Bara för att slippa

Som sagt var skiter jag fullständigt i det här med att fira jul då det inte ger mig någonting men äta måste man göra, nu jobbar jag så mycket så det här med mat måste ordnas.

Jag fick med mig dottern och handlade det som skulle finnas hemma och då kanske man kan slippa handla en massa under mellandagarna till på köpet.

Det här är en av dem största momenten under månaden som jag avskyr, handla. Det finns ingenting som är så tråkigt som att springa runt i ett varuhus för att plocka ned en massa i en kundvagn.
Alltid har det varit det att man stoppat ned en massa onödig skit i vagnen för att sedan se det ligga i skåpet och ruttna bort.

Nu ska jag vara glad att mina barn inte är så förtjust i det här man kallar för jul heller, föredrar att ta det lite lugnt med mera normal vardagsmat. Julklappar och annan skit har vi släppt bara för att slippa all den här stressen som vi vet finns och ser andra genomgår utan anledning.
Märkligt är ju det att vi för över den här hela skiten på våra nästkommande istället för att säga att man inte alls behöver fira jul för att vara normala, ser det mera som att dem som firar jul som förr inte är normala.

Ingen match för mig

En match som jag inte fick vara med och se på grund av att jag jobbade... nu förstod jag efteråt att det inte var någon bra match trots att man vann den.
Den här vinsten behövs för att klättra upp i tabellen med tre poäng men frågan är ständigt i hur man fick den.

Under en längre tid har jag märkt att det inte alltid är så bra i det här laget då det gäller samarbete på planen, man vill helst inte släppa bollen till varandra. Man spelar inte som en man på plan utan som fem man på planen och då brukar det löna sig men det är svårt som jag fattat det.
Allra största problemet är det här med att laget är ganska stort uppbyggt med spelare som tänker enbart egocentriskt, håller bollen för att man tror att man ska göra alla målen.

Kanske är det dags att ta itu med dem här spelarna som alltid ska hålla bollen och göra sina rusningar där man blir av med den. Det är många gånger som jag skakar på skallen då jag ser det här och kan inte fatta varför man tillåter det här som tränare?
Dem spelare som varit bra är inte längre dem som är bra, det finns inte alltid det där intresset ute på planen kan jag lugnt påstå.

Kanske ska jag bara vara glad att jag inte fick se matchen på plats då det kom fram att det inte var någon bra match, det fanns egna spelare som spelade som krattor.
En annan sak som kanske slår mig är att det lag man nu mötte var det sämsta i serien och man vann enbart med ett mål över dem, övriga lag har slagit dem med fler mål så inte kan våra grabbar ha spelat speciellt bra.

Mera medicin

Det är bara att göra som läkarna säger, tycker dem jag ska ta fler tabletter så är det så. Jag vill tro på att dem vet vad dem snackar om, det är bara det att jag helst inte vill äta mediciner och att det blir fler gör ingenting bättre ska ni veta.
Jag är ju så naiv så jag tror jag ska slippa allting som heter mediciner men att leva på hoppet om det gör att jag gör som läkarna säger just nu.

Det känns som att jag har hela Apoteket hemma i lådan men så är det givetvis inte, jag har tre tabletter som ska ätas men det är tre för mycket för mig. Jag vet att dem hjälper mig men jag undrar bara om hur jag skulle fungera om jag la av med hela skiten för det är det jag vill, slippa tänka på dem varje dag.
Nu fick jag den tredje medicinen efter senaste besöket på Karolinska så ska bli kul att se om den gör någon större nytta med mitt blodtryck som den ska vara för.

Känna att saker sker i kroppen är obehagligt då man inte riktigt vet vad det är som händer och mycket därför jag är så villig att gå på mina besök och göra som läkarna säger, vill tro att dem vet vad dem gör.
Det enda som jag egentligen inte vill är att ha ont för det är fruktansvärt, ingenting annat skrämmer mig med min sjukdom då jag inte bryr mig längre om vad som sker, ont vill jag i alla fall inte ha.

Match i Köping

Ja, inte var jag pigg alls idag då jag skulle ta mig upp och redan då började skiten. Knappen i min byxa lossnade så bara leta reda på dem andra byxorna... hittar dem och så var man klar för att komma till jobbet.
En trött man var det som gjorde arbetet idag och att det gjorde ont i kroppen gjorde ingenting dugg bättre. Fingrarna speciellt ville inte alls vara med och då är det enbart Alvedon som gäller trots att jag försöker att inte ta det, kan jag undvika är jag glad.

Dagen går långsamt fram men värken vill inte riktig släppa sitt tag kring mig, gör mina försök att bara koppla av då jag har tid för det.
Känner mig varm men har en annan sak som gör att jag inte heller vill vara på plats idag, till den som inte gör någonting på egen hand igen. Jag vill inte in dit då det gör mig illamåendes och det sista jag behöver nu.
Får strax innan veta att han inte hinner... drar en suck av lättnad ska jag erkänna.

Eftermiddagen går och jag har att göra så klockan tickar på, glömmer helt att jag ska äta och då jag märker av att jag skulle göra det så är det försent... aldrig lär jag mig att lyssna på kroppen.

Klockan blir sju och nu kommer ett jobbigt moment då jag ska sitta bakom ratten till Köping, hade helst velat slippa men har jag sagt jag ska dit så får det bli så.
Mörkt och ett riktigt skitväder rent ut sagt men jag kommer i varje fall fram, hade lite svårt att se ibland men ingenting hände. Trött som attan och hungrig var jag men jag fick se en vinstmatch och grabben fick göra sitt första mål i H3, gör mig nöjd och belåten över att jag åkte.

Mitt i natten

Var tvungen att ta mig upp klockan 04.30 idag för att jag skulle ta mig iväg till Stockholm och ännu en undersökning, den andra av tre som det är sagt att det ska vara. Inte var jag glad men jag visste ändå om det och då är det ganska okej, ganska sade jag bara.

Jag är ingen morgonmänniska längre så visst hade jag velat sova vidare.

Med tåget kom jag och jag fick sitta den här gången dit så en aningen utvilad var jag i varje fall då jag kom till Stockholm. Nu var det bara den där promenaden till mitt mål och det var kanske den längsta promenaden jag gjort på länge, inte alls långt att gå men kändes som en evighet.

Lite småkallt på gatorna men knappt någon ute från början, det ökade med folk vartefter klockan gick och det är riktigt fascinerande hur andra stressar då man ser dem.

Jag kommer fram och jag är ganska varm efter att ha gått raskt framåt mot mitt mål för fram ska jag i det här kalla vädret, fryser emellanåt och svettas gör jag.
Jag hinner njuta av den fiska luften innan trafiken kommer igång på allvar och runt mig är folk stressade för att nå sitt egna mål som dem har, jag vet att jag har god tid på mig så jag tar det bara lugnt. Finns just ingen anledning till att stressa så tidigt på morgonen eller som jag upplever det kroppsligt, mitt i natten.

Kallt som attan

Snacka att det var kallt då man skulle iväg till jobbet idag, minus sju grader den här morgonen. Det bet lite i ansiktet men var som ett frysskåp för mina händer.

Jag klarar av kyla ganska bra i stort sett men mina händer vill sig inte alls då det blir kallt  trots att jag sätter på mig handskarna.

Jag stressar inte den här morgonen för jag vet inte vad det är jag ska stressa till för någonting, har gott om tid för att komma i tid. Jag ser flera andra som gasar på bara för att komma fram före mig men inte tjänar dem någon tid för det, ligger en annan före mig som stoppar upp, ler bara för mig själv.
Jag vill komma fram med mitt liv i behåll och hur gör man det om inte med att hålla hastigheten eller lite under i halkan.

Fram kom jag och jag fick arbeta ett sysselsätta mig med så visst är jag nöjd men att vara lite piggare är en sak som jag skulle kunna tänka mig.
Det här med att vara trött kan störa alla för att man vaknar inte till då det är ett sådant här väder, bara kallt och grått så det förslår sig. Vi har tur att det inte alltid är vinter eller vad man ska kalla det här vädret för?

Kyla ena dagen för att sedan bli lite varmare, det är det som är jobbigt med det här. Om det var kallt hela tiden med en massa snö skulle jag inte klaga så mycket men då det går upp och ned så kan jag inget annat göra.

En oro

Jag har en oro inom mig och har alltid haft det i mitt liv men jag vet inte riktigt vad det är som gjort eller gör det.
Trots att jag sätter mig ner och försöker koppla av så känner jag den där oron inom mig som bara biter sig närmare in i benen på mig, känner att det hela tiden är någonting fel.

Det började idag med att det kändes som att jag var helt ensam och att det egentligen inte var någon som fattade att jag fanns till eller var i närheten, en sådan sak kan skapa en enorm oro hos vem som helst.
Att vara ensam ständigt är inte bra men kanske har man uppfattat dem signaler som skickats ut, kanske kan man få mera tid med att vara med någon för att avstyra den här oron som byggs upp?

Mitt upp i allting börjar alla mina funderingar komma och det känns enormt tufft att sortera allt det här i olika fack, tror inte heller att jag lyckas göra det men inbillar mig det.
Vad är det egentligen jag håller på med och varför blev livet på det här viset? Sådana funderingar kommer som jag ska lösa frågan på för jag vet att om man kan vända allting till det positiva så är det bra, just nu är det bara negativt.

Jag skulle behöva få röra på mig och se annat innan allt bara äts upp av den inre oro jag har.

Grå dag

Jag vaknar upp som jag ska göra för att kolla att grabben kommit upp för att komma till skolan, tur var att jag ställde klockan som jag gjorde för han låg kvar. Jag får upp honom för att han ska få i sig frukost och komma till skolan medan jag kan lägga mig en timme till innan jag ska starta min dag... till en dag som är så grå som den.

Jag är inte deprimerad men man blir det av det här grå vädret som vi har nu, snön är på väg att smälta bort och det känns bara tråkigt allmänt. Det börjar kännas en aningen tomt efter det där riktiga dagsljuset som vi behöver för att se en ljusning i det hela, vi vet att den gråa årstiden inte varar hela tiden men  skulle vara skönt med en sol en stund.

Jag är trött som attan idag och spelar ingen som helst roll att jag börjar efter lunch, det är så grått ute så jag vaknar aldrig riktigt till.
Det är fruktansvärt att hålla upp kroppen på ren vilja och det blir bara värre då man slår sig ner i stolen, det är nu man känner att den där tuppluren skulle behövas, ingen lång men en liten.

Det läkarbesöket

Dagen började inte speciellt tidigt för mig, hade tänkt mig lite tidigare men visst var det skönt att få sova ett tag extra för jag behöver det. Nu under en tid har jag pressat på mig för mycket och det kom ju som bevis i måndags som jag skrev om... kanske en kraftig varning att jag ska ta det lugnt nu.

Jag kan inte rå för det alls, jag vill så mycket mera än det jag gör just nu men jag har inte riktigt fattat att det som hjärnan vill är en annan sak vad kroppen vill eller orkar med. En sak som jag sagt är att man ska minnas det som jag gjort den dagen jag inte finns längre men det kan bli för mycket för mig själv, jag förstår inte alls riktigt att hjärtat inte klarar av det här.

Då jag sätter igång kör jag ett tempo som inte kroppen hänger med i och jag vet att jag lever farligt.

Ja, jag var igång innan jag skulle till mitt läkarbesök på hjärtmottagningen för jag bara måste få det här skräpet iväg till återbruket.

Vissa saker kan vänta men det här får inte vänta då det är helg på gång och jag jobbar ganska mycket under den helgen så bara ta sig i kragen och få det gjort. Jag kan inte säga att jag mådde så bra efter att ha kört bort allting, lyften tar på mig och min vänstra sida orkar inte riktigt med... kanske dags att lägga ner?

Jag får möta min underbara läkare efter lång tid, en ung kvinna som är så mjuk och verkligen vet hur man ska ta sina patienter ska ni veta.

Jag berättar om det som hänt och hon frågar mig lugnt om det inte slog mig att ta mig till akuten för att kolla upp det, jag rycker på axlarna och svarar att jag tog Alvedon och lade mig igen. Ja, jag vet att jag skulle ha kollat upp det men jag är för dum för att fatta att jag inte är odödlig men vad gör det, jag kanske får som jag vill en dag.

En sådan som mig kommer aldrig att ge upp, någonting driver mig framåt med alla sjukdomar, hjärnan är för dum för att ge upp då det blir för mycket men det är egentligen ingenting som jag förstår eller tar på allvar. Jag ska förr eller senare hamna där vi alla ska hamna så...

Efteråt

Jag vill just nu inte alls kliva upp på morgonen men jag har inte så mycket att välja på mer än att göra det. Att ligga kvar i sängen gör mig ingen större tjänst eller kanske ska man säga att det blir ingenting bättre av det.
Jag är bara så trött på både det ena och det andra och kan gott och väl säga att jag känner en misstro till det mesta runt mig, har svårt att tro på det som sägs till mig. I dem allra flesta fallen så har jag rätt i det låter för bra för att vara sant.

Jag gör mitt arbete trots att kroppen inte är som den är men jag har också slutat tala om när jag har så ont för jag vet inte meningen med att göra det. Inte är det speciellt många som bryr sig om hur jag egentligen mår, man gör det inte hemma så varför skulle andra göra det?
Så länge jag står upp och gör det jag ska göra är bra nog men vill jag verkligen ha det så?

Efter en lång dag på jobbet kan jag ibland känna att det varit en bra dag och sällan som jag lägger mig och sover... idag efter jobbet somnade jag faktiskt i soffan men då var kroppen trött. Mycket frisk luft och promenerade gör att man efteråt blir bara som en tom burk från kraft men det känns bara skönt att man någon gång kan tömma burken från allt och få en ro.

Bara fundersam

Jag är lite fundersam just nu, kan bli det ibland då jag tänker på hur fel det är. Stat och kommun lägger ut en massa pengar på någonting som aldrig kommer bli bättre men det bara fortsätter och alla bara accepterar.

Jag tycker fortfarande inte att det ska vara frivilligt att bara vara hemma hela tiden och få betalt av skattebetalarnas pengar, det är inte min skyldighet att hela tiden betala.

Jag i mitt yrke arbetar sönder mig för att det ska finnas en klicka som har det bra men då man planerar upp ett läge för att det ska bli så bra som möjligt så skiter dem fullständigt i det. Okej, om man nu inte tar emot det som erbjuds och till på köpet extra personal så får det vara, det blir inget mera av det.

Att behöva lyssna på att en lever ett flexibelt liv och att vi ska rätta oss efter det gör mig rent ut sagt spyfärdig, det är inte rätt emot oss andra som får slita för allting.

Antingen rättar du dig efter den planering som görs och som du själv begärt eller så kan du vara utan allting, du förtjänar ingenting av det du får om du inte vill göra någonting själv för att få det bättre och du ska inte tro att vi är dina personliga betjänter.

Någonting hände

Vaknar klockan 02.50 på natten av att jag hade en intensiv smärta som började med stickningar och bara ökade hela tiden, smärtan som jag reagerade på och ingenting annat för att dö är jag inte rädd för. Jag bara tänkte just det, ska jag nu får avsluta det här men i så fall, varför i helvete måste jag vakna innan för?

Mycket väl vet jag att jag har ett fel som kan innebära förkortat liv men det spelar mig ingen större roll bara jag inte känner smärta.

Det började innan jag la mig men jag nonchalerade det då jag gjorde någonting som jag gillar att göra, varför avbryta för att det gör ont?
Jag är van vid att någonting är fel men jag vill inte vakna i smärta så det var det som retade mig...

Jag tog mig till jobbet efter några timmars sömn men kanske skulle jag ha varit hemma, vill inte vara sjuk eller hemma så jag trotsar alla regler som finns i och med att jag gick till arbetet.
Jag ska jobba så länge jag kan och är det så att jag skulle falla ihop så får det väl vara så, inte ska en mindre infarkt få stoppa mig och sedan ska man veta att under veckan ska jag på två läkarbesök igen. Jag får väl nämna den här natten så får vi se vad dem säger om det, kanske är jag knäpp som tänker så här men det är som det är.

Det blev en lång dag och jag var bara tacksam att jag fick komma hem till slut efter det här, trött och hungrig men tacksam för att jag är hemma.
Fick lite tid med mina barn framför ett par filmer som jag handlade efter jobbet och det var frid och fröjd.

Idag mot Arboga

Då var det dags att ta sig upp ur sängen för att förbereda sig på en ny dag som innebär bilåkning och iväg till annan ort för att spana på innebandy, idag är det dags att kolla när Tillberga spelar mot Arboga.

Jag har just nu inga förväntningar på hur det ska gå för Tillberga men visst hoppas jag på en seger mot Arboga, dem behöver den här vinsten för att klättra upp ett steg. Här handlar det om att man spelar som ett lag där snacket och passningar är avgörande men också dem där skotten på mål kan avgöra allting.

Ja, vi tar oss iväg till det lilla samhället Arboga för att genomföra den här matchen. Det är till en början bara blött på vägarna men så kommer det snö från himlen och det blir lite jobbigare att köra, kanske ett dåligt Omen som man brukar säga.
Någonting säger mig att det här kommer bli en match som inte kommer gå oss vägen men får hålla oss tills det är över med att sörja eller glädjas.

Matchen sätter igång och det är vi som har spelet och det ser hur bra ut som helst med målen som går in ganska tätt efter varandra. Laget spelar som ett lag och många skott kommer på mål som man tycker ska gå in men det vill sig inte alls ibland.
Märker att Arboga börjat bli ledsna och det är då alla fula saker kommer från dem, knuffar i rygg och det allra fulaste jag sett någonsin. Hopp i luften och satsar med näve i ansiktet för att träffa med armbåge efteråt... inte alls okej.

Hur som helst spelade vi bra den här matchen men vad ska man göra om motståndaren har gjort klart att dem ska vinna med en massa fula saker? Våra spelare har lite svårt att köra deras spel och blir lite avvaktande i några lägen och det gör att Arboga kan slå in det där fjärde målet och vinna med 4-3... vet inte om jag kan tycka att Arboga är vinnare för det var trots allt Tillberga som höll i spelet med ett rent spel.

Ville sig inte

SM-kval i U16 var det idag på Råby och självklart skulle man dit, har man en grabb som spelar så är det enbart givet att man ska med och kolla och hålla tummarna för dem.

Ja, jag trodde kanske inte så mycket då vi åkte till samlingen men visst lever man på hoppet om att man ska vinna det man ställer upp i, nu är det ju så att man måste förlora ibland också.

Första matchen klockan 11.00 och inte mot mindre än VIB, dessa VIB ska det alltid spelas emot och den här gången hade man med gaphalsen vid sidan om för att leda dem. Här kan man verkligen snacka om att ledas av en tränare för det är inga mänskliga spelare som är där ute, det är robotar som gör som tränaren vill.

Här hoppades jag bara på att man skulle slå VIB för dem förtjänar ingenting annat än att förlora...

Nu blev det inte som vi ville, ingen seger mot VIB och det tog hårt kan man ju säga, hela laget var trötta efter den här bataljen och dem kämpade på bra men brände mycket av sina chanser som dem fick vid mål.

Jag hade önskat så att dem skulle vinna mot VIB.

Nästa match startar klockan 13.00 och det är mot IBF Örebro, redan innan fattar man att det här inte kommer att gå så bra. Det är liksom en känsla man bara får innan en match börjar att det kommer sluta illa.

Bara

Jag trodde att man hade slutat med det skitsnacket, kalla våra vikarier för "Bara". Tack vara ett jag får in vikarier kan jag täcka luckor efter sjukdomar och semestrar och andra saker så varför skulle jag kalla någon för "Bara vikarie". Trodde att man hade större vett i kroppen än att använda sig av det men ändå får jag höra det från en vikarie att man säger så.

Jag kan inte alls anse att det finns någonting som heter bara vikarie då jag är i deras händer i många fall, jag har så fruktansvärd stor nytta av att det finns någon som vill vara det. Jag har varit vikarie och det har nog alla varit en gång i tiden och kanske man ska minnas tillbaka till den tiden, vill man verkligen behandla andra så som man själv kanske blev behandlad?
Nä, jag tror ju inte det men då blir jag förvånad över att man glömt den tiden då man själv var ny.

Jag tillhör en av dem tuffare i min kår och jag har fått mycket kritik för min tuffhet och man har försökt med att jag är elak mot nya... det har inte lyckats då man inte räknat med att jag fått en bra kontakt med dem nya.
Jag välkomnar alla nya förslag som kan tänkas komma för att göra vår verksamhet ännu bättre, utan dem med nytänkande kan vi lika gärna lägga ned.

Mitt enda råd till dem som behandlar våra vikarier illa är att lägga ned den verksamheten, det finns dem som går i taket då dem får höra sådan skit och en av dem är jag. Jag behöver mina vikarier för att någon gång kunna få vilan jag så väl behöver.

Får stå för kostnaden

En skada som kommer utifrån och går in i huset ser inte jag som att det är min skyldighet i att ordna men lik förbannat så vill inte föreningen stå för det som kostar att fixa till mitt vardagsrum som blev skadat.

Man tycker att det är jag som ska betala för någonting som jag inte är vållande till, den som misskött hela underhållet sitter fortfarande kvar på sin tron i styrelsen och förstår inte att han ska skämmas.

En kurd som tyckte att det var bättre med billiga hyror än att spara undan pengar och sköta underhållet av föreningen, vilken dåre... och inte ens har vett i kroppen att hoppa av eller flytta från området. Det vettigaste vore att han tog sig härifrån innan någon verkligen gör något som den ångrar sedan.
Jag kommer inte att glömma någonting av det som den där människan skapat för skit åt oss i framtiden för det är enbart skit vi har fått nu.

Jag som får stå för en kostnad som hade kunnat undvikas om man gjort saker och ting rätt från början istället för att tro att man blir populär om man hoppar över underhåll. Vilken nolla som helst skulle väl förstå att trots att det är goda tider så måste man spara undan en kassa för sämre tider, nu har vi sämre tider och inga pengar finns för allt dåliga underhåll.

V-klass, vilken skit

Det är det enda som jag kan säga om den här appen som alla ska ha i skolan, jag förstår inte varför man inte längre kan ha kontakt med varandra personligen eller via telefon för. Det har alltid fungerat tidigare att slå en signal om det är någonting som inte stämmer men nu ska allting ske via telefon eller vad man nu ska kalla det för, det är en app som man ska hålla på med.

App hit och dit, inte undra på att människan snart inte kan prata med varandra som vanligt ansikte mot ansikte utan ska ske via en massa appar för att det är enklare att nå varandra. Jag har sagt nej länge och jag kommer inte att använda skiten på det sätt som dem tycker att man ska göra.
Ta det här med att man varje dag måste anmäla sitt barn sjukt trots att dem är sjuka fem dagar i rad, vem fan har tid och lust med det? Räcker det inte med att göra det en gång och sedan en friskanmälan efter det?

Jag kan bara ställa mig samma fråga gång på gång, vart är världen på väg? Nu kan jag säga att jag bara ser fram emot att samhället rasar samman totalt, får ett kaos för att kanske kunna bygga upp det igen för att kanske då kan människan begripa vad dem ställt till med?
Den här tilliten eller välfärden alla snackar om ser jag ingenting av utan jag ser bara ett enda stort kaos innan det ännu större kaoset kommer, tilliten till varandra finns inte för varför ska man lita på andra människor?

Att skolan börjar med "V-klass" ser jag bara som idiotiskt för man får inga svar av en app och läraren kommer undan sitt ansvar att ha kontakt med barnets föräldrar på ett personligt sätt. Nu skiter man fullständigt i både barn och föräldrar och menar på att man måste följa med i utvecklingen.
Jag tycker att vissa saker inte ska följa med i utvecklingen, klart som fan att lärare är glada för sin app för dem får ändå lön för någonting som dem inte gör...

Stänga ute

Hur gör man egentligen för att stänga ute den övriga världen från sina tankar? Jag använder mig av musiken som många andra gör för att där i musikens värld kan jag vara för mig själv med mina tanker och behöver inte bli störd av en massa andra ljud.

Jag använder mig av den musik jag själv gjort för att komma undan allting, kan vara i min egna lilla stat jag satt upp, Matsoland...

Ganska skönt att sätta på sig hörlurar och stänga ute allting annat, bara vara för sig själv trots att man är bland många andra runt sig.

Jag behöver stänga ut allting ibland men jag tror att många andra också behöver det men att dem inte klarar av det.

På med hörlurar, på med min egna musik och bara skriva, så jag gör för att komma undan och det är bara så underbart att få komma undan den här lilla djävulska världen med alla sina krav.

Det är bevisat att många fungerar bättre i sitt arbete med att sätta igång musik och ha någonting som driver på dem i positiv anda än att sitta där i en tystnad som kan liknas vid en gravkammare, man väljer själv vad man vill ha för "störande" ljud i sina öron. Jag har valt min och jag tänker mycket klarare än vad många andra gör då jag har den på.

Ledig?

Man snackar hela tiden om att det är så viktigt att man är ledig med jämna mellanrum men jag vet inte riktigt vad ledig är... tycker att jag är i full gång för jämnan. Är det inte jobb på jobbet så är det jobb hemma för det saknas inte alls saker att göra någonstans på dem båda platserna. Jag har fullt upp och haft det under en längre tid ska det nämnas.

Idag trodde jag att jag skulle få ta det lite lugnt men det är som att lura sig själv då jag säger eller tror att det ska bli så, hela tiden kommer det nya saker.

Jag har under en längre tid försökt få dem övriga här hemma att hjälpa till men inte varit det enklaste att få, idag slapp jag en sak att göra och det ska jag väl vara tacksam för men tänk om det kunde fortsätta så här?

Allting som ska göras behöver inte utföras av mig som man hela tiden trott, det fungerar perfekt att vissa saker görs av andra.

Jag känner att jag inte kan ta alla delar på egen hand då det blir för mycket för mig och som jag egentligen inte heller vill ha med att göra om jag ska vara ärlig, vissa saker finner jag inget intresse i att göra.

Jag vill enbart vara ledig en hel dag någon gång utan att behöva känna att jag ska vara med och peta i allting som sker eller ska ske, finns ingen anledning alls men då krävs det att andra kan göra det på ett bra sätt. Jag vill inte bli inblandad om jag har lämnat över saker till andra...

Första advent

Första advent är det idag och nu ska all den här skiten fram igen för några veckor, vet inte ens om det är värt att hålla på kan jag erkänna. Hemma har jag satt upp ett par stakar och det får räcka i och med att jag inte firar jul som alla andra, tycker inte ens att julen är mysig så allt det där får vara.

Sedan kommer vi till jobbet där det ska pyntas... men inte av mig kan jag ju säga. Jag låter andra ta den biten för jag mår bara dåligt av det.

I och med att jag inte har ett intresse av julen eller firar den heller så tänker jag inte befatta mig med att pynta, varken hemma eller på jobbet. Jag ser bara julen som ett trams för att handlarna ska få in sina pengar till sin kista, jag tar julen som en vanlig helg.
Jag har kollegor som tycker att det ska pyntas hit och dit och det är helt okej, dem får bara räkna med att jag inte gör det bara för att dem tycker det är kul.

Att slita ut mig för att det är jul tänker jag inte göra, jag sliter ut mig för övrigt så att låt mig slippa göra det bara för att julen står inför dörren.

Har man inte

Det är märkligt att det är svårt att förstå det andra säger, om jag säger att det inte finns pengar så är det så. Det går inte att slösa bort alla pengar man har bara för att man vill ha, det krävs i dagens läge att man har pengar sparade ifall det händer någonting.

Det fungerar inte att använda pengarna man har till att köpa en massa skräp som MacDonalds och en massa sportdryck, pengarna behövs till annat.

Jag snålar in på saker som jag behöver för att andra ska få det dem behöver, tycker liksom inte att det är rättvist emot mig som arbetar och arbetar för att få pengarna att räcka till så mycket mera.

Om man nu vill slösa pengar så kanske man skulle fundera lite över att försöka tjäna lite själv istället för att tro att pengar hänger i granen.

Visst finns det en reserv men den är ju inte till för att tömmas helt och hållet, när den är tom så är den tom och ingenting mer med det.

Jag avskyr att prata pengar och jag är inte intresserad av pengar men jag vet fortfarande att man måste vara aktsam om dem man har. Har man inte pengar så kan man inte äta eller betala dem räkningar man har som måste betalas för att klara sig månaden ut.

Det är vansinne att tro att kassakistan aldrig töms men tyvärr är det ju att det finns en botten i alla kassakistor och då den syns är det försent.

Har man inte fattat det att man måste spara lite så kanske ska man ta sig en funderare på hur man ska få sitt liv att gå ihop utan mat, kläder och en bostad... ganska enkelt egentligen, man får leva på andra som många andra gör.

Tillberga segrade igen

Ja, jag kom iväg till mitt arbete men jag vet inte om jag var så pigg på det. Det känns bara väldigt tungt just nu och det tar emot mer och mer igen att behöva åka dit, hade helst inte velat arbeta alls om jag ska vara ärligt. Det finns inte en stund på dagarna som jag känner mig pigg utan känner bara mera att jag ska arbete för att man ska göra det.
Det är ganska segt för tillfället på jobbet och man vet inte riktigt hur man ska lägga upp det hela och man vet inte vem som ska göra vad för att det ska flyta vidare.

Jag kände mig väldigt ensam idag och mycket fundersam, ett problem som jag har är att jag ska analysera saker och försöka lista ut hur andra tänker. Ibland lyckas jag förstå andras tänkande men ibland så misslyckas jag. Det finns människor som är så svåra att läsa av.

Ja, nu har den här dagen passerat på arbetet och det är bara att ta sig vidare för att kolla en match i HJ där grabben ska göra en match mot en av Västerås storklubbar. När man tar sig fram till hallen undrar man hur det ska gå och hoppas verkligen på att det ska gå bra och att killarna spelar som dem ska. Just VIB är ett lag som bara måste slås och det på hemmaplan för att visa vilka som styr.

Det är bara så skönt när man ser att en liten klubb kan spöa en storklubb ännu en gång. Varje vinst mot dem är stort då man hela tiden försöker med att säga att VIB är den bättre klubben men hela tiden pratar om att man måste få till samarbete mellan klubbarna i staden.
Det här med samarbete brukar betyda att en klubb dör och valet mellan klubbar blir alltmer mindre, sist var det Malmaberg som försvann genom ett samarbete.

Resultatet den här gången blev 10-4 till Tillberga Roosters.

Fick det gjort

Det jag skulle ha fått gjort igår fick jag gjort idag så nu har man i alla fall fått en sak i rullning. När jag sagt att jag ska ha någonting gjort så gör jag det och blir det inte gjort då jag sagt så gör jag det så fort jag bara hinner, finns inget som kan irritera mig som att inte få saker undanstökade.

Mina lediga dagar har ännu gått åt till att göra en massa saker, sällan som jag kan känna att jag bara kan glida runt och inte göra någonting. Jag ser det som ska göras och att bara blunda för det klarar jag inte alls av... fungerar ett tag men sedan är det bara kört.

Jag måste och bara vill ha så mycket jag kan undanstökat för att det inte hela tiden ska växa till berg, det har hänt tidigare och inte var det kul.

Det jag inte fick gjort igår fick jag gjort idag så det var så skönt att slippa fundera mera på det. Min dag av saker att göra tog inte slut där om man tror det, nä, jag skulle göra ett par saker till innan jag var klar för dagen.

När allt var klart så kändes det som att man klubbat mig i skallen och riktigt sugit ur alla energi ur mig.

Trött dag

Jag hade en sådan där dag igen där jag var så fruktansvärt trött, kom först upp efter tio på förmiddagen och det var inte riktigt det jag hade räknat med. Hela min planering för dagen var i stort sett förstörd så bara dra upp en ny planering i en hast men vet inte om den var så bra.

Jag begriper inte varför jag är så trött med jämna mellanrum, om det är för att vädret är som det är eller bara rent allmänt?

Först av allt måste jag ju köra bort dem där soporna som står på altanen och blir bara surare och surare för var dag som går i det här vädret. Ingen ska komma och prata om att jag har en soptipp där upp, jag har alltid varit noga med att forsla bort det som jag samlar på mig och hela tiden är det bara mer och mer som ska bort.

Jag har tur att jag får grabbens hjälp med att lyfta ned tre bänkskivor som står där uppe, hade inte orkat det på egen hand.

Nästa sak som ska göras är att jag ska till Facket för att få reda på fler utbildningsdatum så att det blir gjort någon gång, jag har bestämt mig för att börja arbeta mera fackligt och på så sätt kunna vara mer med i vad som händer.

Jag åker ner med bussen, ett transportmedel som jag avskyr så att åka med men som ibland kan vara bra att åka. Kommer fram men då är det ingen inne på expeditionen så bara åka hem i outrättat ärende så att säga.

Fackligt och sedan match

Min dag började med en bussresa bort till Pilgatan för att där sitta en dag i ett rum med flera andra för att lära mig fackets värdegrund... tanken är att jag ska jobba fackligt men framför allt kring säkerheten som ligger mig varmast om hjärtat.

Det var riktigt roligt att få möta andra som hade samma tanke som mig men jag märkte även att dem allra flesta där inte har samma svada som jag har men det fungerar nog det med.

Hur dagen annars var vädermässigt kan jag inte säga att jag var positiv till, grå och en massa regn bara. Det är tur att man inte behöver vara ute i det här just nu men annars har jag inget alls emot att vara utomhus än att vara inne.
Frös gjorde jag trots att jag var inne och jag har blivit mera frusen igenom åren så det är tungt då man måste sitta stilla och bara huttra som jag gjorde ett tag.

Dagen gick fort och jag fick ta mig hem lite klokare så att säga men jag har bestämt mig, jag ska lägga mig i lite mera nu på det fackliga stadiet. Alltför mycket klagande har jag hört på en massa småsaker som jag egentligen inte ser som någonting att klaga på. Det vore kanske bättre om man tog upp saker som är av betydelse för alla inom en och samma enhet?

Lite vila och mat för att sedan ta mig till Tillberga för att spana in en match i klass ett som bara måste ses efter matchen i söndags. Kanske kan dem vinna andra gången i red och det är min förhoppning faktiskt nu, vill se dem här killarna komma lite mera vidare så att säga då det finns en del bra spelare i laget.
Ja, det blev som en annan ville, total utklassning med 16-4 så inte mycket att orda om egentligen.

Tung dag

Annat än att säga att det blev en tung dag idag kan jag inte göra, jag ville inte åka till jobbet rättare sagt men jag tog mig dit i alla fall. Trött som attan var jag men jag gjorde det jag skulle göra men fick även göra saker som jag kanske inte hade räknat med.

På något bra humör var jag inte men jag satte upp den där masken och bara bet ihop, andra ska inte behöva lida för att jag inte är på humör av olika anledningar...

Ja, humöret blev inte bättre av att jag såg en lapp med en kommentar som jag inte alls förtjänar. Om man själv inte är nöjd med en sak så ska man inte fråga mig om det heller för jag har mina krav på hur det ska vara.

Under så lång tid har jag fått göra så mycket på egen hand utan att den personen har egentligen erbjudit sig att ta över någonting och då jag ger en sak så får jag en syrlig kommentar.

Visst, jag kan erkänna rakt ut att jag behöver en kollega att bolla med och inte en kollega som dyker upp några timmar, vad är det hon ska göra?

Det är tungt och det blir bara mer och mer som ska göras och allting hänger på att jag ska göra det men frågan är egentligen om jag orkar eller hinna med det? Känner själv att kroppen börjar ge vika så som den gjorde för fem år sedan, kanske bryr jag mig för mycket?

Även i dag

Upp sent som attan kom jag och dem andra två som skulle göra den här söndagen på tre olika ställen i staden vi lever i... innebandy i tre olika hallar. Någon större koppling till lagen har vi inte men två av lagen är lag som jag följer trots att vi inte har den där "rätta" kopplingen till dem, det behövs inte om man gillar sporten.

Först iväg till Kristiansborgshallen för att kolla en klass 2 match mellan Rönnby och Romfartuna. Har med mig min kamera för att dokumentera det här på bild och lägga upp på sportsidan.

Nu gick det inte så bra för Romfartuna men dem kämpade på bra trots att målen slogs in bakom dem, kanske för många men det handlar om att kämpa på hela tiden och inte hänga med huvudet. Bara kämpa på tjejer för en dag så har ni fått in det där riktiga med klubba och fart.

Iväg direkt till Klöverhallen för att kolla in klass 1 match mellan VIB och Tillberga... kanske det lag som ligger oss varmast om hjärtat då grabben spelar för Tillberga. Flertalet gånger har grabben spelat med dem här grabbarna så kanske bara givet att man skulle på den.

Otroligt spännande match måste jag ju säga, Tillberga tar ledningen över VIB och håller det bra länge för att sedan bli oavgjort en stund men så kommer det... målet som gör Tillberga till segrare.

En kort matpaus för att ta oss till Pettersbergshallen för att kolla Skälby mot Arboga i en HJ match. Är mest nyfiken på hur det ska gå, ska Skälby klara av det här?

Efter en period så inser jag att det här är en av dem sämsta matcherna som jag sett och efter en och halv period så har man släppt in 8 mål... så sjukt faktiskt och det här ska vara en storklubb som talar om att dem är så bra hela tiden.

Ja, det blev en stor förlust för Skälby, förlorar med siffrorna 4-13...

Innebandy hela dagen

Egentligen är man inte klok, drar iväg tidigt på morgonen för att kolla på innebandy och inte vilken som helst. Idag var det ett så kallat poolspel för yngre spelare i Tillberga och för cirka fjorton dagar sedan blev jag tillfrågad om jag inte kunde komma och rapportera händelserna på film och kort.

Självklart är jag så snäll så jag gör det här på min lediga dag men samtidigt tycker jag det är viktigt att visa upp dem yngre och deras idrottande.

På vår hemmaklubb filmades det men även blev det lite bilder i stillbild tagna på dem. På våra gästande lag så togs det fotografier för man ska inte glömma att man spelar ju innebandy på fler platser än i Västerås.

Det gäller att visa upp dem här små klubbarna så inte VIB och Skälby tar över allting för oss, det finns snart inga klubbar att välja på i den här staden.

Film och en himla massa bilder lades till den redan stora samling som jag har av bilder på min hårddisk här hemma. Jag vet inte varför jag sparar på alla bilder men jag har inte riktigt hjärta att kasta dem, förr eller senare kommer någon och ber mig om en bild här och där och då har jag faktiskt den kvar.

En hel dag gick av min ledighet för att titta på innebandy med juniorer men det var en trevlig dag, jag bara kände ett lugn över det hela och precis så ska det vara.

Slippa undan

Man skulle ju kunna tro att jag någon gång skulle slippa undan dessa ständiga strider som jag kan se som totalt onödiga och som skulle kunna lösas av dem det berör, nej du, jag ska verkligen vara inblandad i dem.

Jag suckar bara åt då en lärare eller skola inte förstår då en elev säger att man upplever att man möts arrogant eller vad man ska använda för ord? Redan här kan jag tycka att det är ett problem som skolan kan lösa utan att det blir en massa komplikationer.

Jag har sagt mitt i det här nu och jag säger fortfarande sak att jag kommer att göra anmälan om dem inte löser det här på egen hand, det är trots allt ett problem som kommunen har.

Deras uppdrag är att förmedla kunskap till våra ungdomar liksom dem själva varit i en gång i tiden, klarar man inte av det så ska man fundera på att byta arbete. Inte ska man som lärare vara arrogant och vägra elever kunskap?

Av någon konstig anledning så slipper jag inte undan alla dessa saker som sliter så på mig, jag har det här hemma och jag har det på mitt eget arbete.

Flera gånger har jag skrivit om just hur kroppen slits sönder bit för bit för var dag som går då det är en massa sådana här saker som dyker upp, jag vill bara ha lugn och ro kring mig.

Blir bara mera

Ju mera jag tänker på hur andra gör allt för att förstöra för andra eller för att utnyttja andra desto mera förbannad blir jag. Det är som att det inte finns någon heder hos någon längre, den gamla stammen som hade heder har nu börjat att dö ut.

Jag gillar inte andra som alltid ser till sitt eget hela tiden och faktiskt gör vad som helst för att få det.

Hela tiden försöker jag att strida för vad som är rätt och fel och jag går in i försvar då jag behöver det, vad är det då som händer? Jo, man vänder mig ryggen och försöker hela tiden komma undan sin skuld och det är inte bara lärare som gör det, inte bara rektorer heller utan även dem som man anser stå sig nära på arbetet.

Man kan inte alltid få som man vill och ta för givet allting trots att man är så seg för att exempelvis fixa fram en ersättare.

Att människan inte är klok har jag väl fattat för länge sedan men att den även skulle vara ett djur utan heder till slut trodde jag inte. Jag menar på att om du blir lärare så blir du för att du är intresserad av att lära ut och som lärare ska man ha en heder i att vara lärare men tji fick jag, bara man får ledigt och bra lön så är det bra.

Man har en kollega som det visar sig inte lägger tid på att planera för arbetet men kan lägga tre gånger så mycket tid på sin privata planering och dessutom ta för givet att få ledigt, det får mig att häpna. Att bara tycka att ens medarbetare ska ställa upp hela tiden ska man inte tro.

Division 3

Japp, det blev klart under förmiddagen med att grabben ska få spela i H3 nu vid behov. Jag ser bara det som positivt att som 15 år kunna få chansen att ett år för tidigt att visa upp sin talang på planen. Vad annat kan jag känna än stolthet i att ha ett barn som är så bra så att han ligger flera år före alla sina andra kompisar.
Självklart ska jag åka och titta på grabbens premiär i H3.

Slutar klockan 19.00 och känner mig lite stressad för jag måste hämta kameran och tanka bilen med några liter innan jag kan åka iväg till Hallsta.
Helvete vilket väder det blev, från snöfall till regnväder bara över en morgon... man blir bara trött på det här svenska underbara vädret men tyvärr är det bara så det är.
Ruskigt att köra den här kvällen ska jag erkänna då jag är trött och reagerar kraftigt på alla lysen jag får i mitt ansikte.

Kommer fram till hallen och jag tar mig in för att få mina bilder och se matchen.
Spelet ser ganska bra ut men jag tycker nog att målvakten den här gången inte riktigt är så bra som jag mindes honom i en annan match, han kan bättre. Spelet flyter på annars riktigt bra men det är inte så tufft som man trodde att det skulle bli... skulle inte sagt så för nu fick min grabb en riktigt smäll över käften så han åkte i golvet.

Rycker på axlarna och menar på att det är sådant som händer, bara upp igen och kämpa på. Vi får tänka positivt i att han är så bra så han får spela med dem stora grabbarna...

Fick lite hjälp

Ingen blev gladare än vad jag blev idag, fick hjälp av ytterligare en anställd på eftermiddagen. Jag hade faktiskt ett arbete som jag kunde dela med mig av för att kunna arbeta med planeringen som krävs i dagens läge så det var som att Gud hade skickat någon att underlätta allting för mig den här dagen.

Jag fick den tid som jag behövde för att gå igenom en del av dem dokument som jag har att arbeta med samt att jag kunde ta några kundbesök utöver det. Den kund som har ett stort behov av att få hjälp fick det av en helt egen personal under tre timmar och bara det kändes skönt, det är så här jag ville ha det tidigare för att vi skulle komma vidare.

Helt otroligt att det finns så mycket att göra på ett sådant lite ställe och det blir bara mer och mer kan man lugnt påstå.

Bara så där, där stod han för att arbeta men jag som jag trodde att man hade flyttat till en annan plats, nu var han här i alla fall och inte blev han ledsen över att få ett av dem tuffaste arbeten som jag hade under eftermiddagen.

Så skönt att slippa tänka på hur jag skulle få ihop tiden då det finns saker som bara strular hela tiden och som gör att mitt arbete bara blir en utdragen historia. Man vill ha allting klart innan den där förbaskade julen står inför dörren...

Dags igen

Då var det dags igen på lediga dagen att få bort en massa sopor som står här och väntar och det verkar som att det aldrig tar slut med det här körandes till Återbruket.

Jag går igenom gång på gång det som finns här hemma och försöker få bort allt som det inte finns användning för eller som har fyllt sin funktion. Det finns saker som jag inte alls begriper varför det varit kvar så länge utan hade kunnat tas bort tidigare.

Mitt upp i allt det här står jag ensam, får inte mycket hjälp eller stöd i vad som ska vara kvar eller inte. Det har varit många gånger som jag sagt att jag skiter i det är och att det här är någonting dem övriga får göra nu, förstår ganska snart att dem skiter fullständigt i att det står en massa saker som inte ska vara kvar eller att det är skitit över huvud taget.

För mig har det alltid varit viktigt att det är ordning men inte en lyx, kanske därför jag tar det så allvarligt det här då jag vill bli klar någon gång.

När jag har sagt att det är klart för den här gången så lurar jag mig bara själv för det är dags igen för nästa vända då jag sagt det. Hela tiden dyker det upp mer och mer som inte alls ska vara kvar.

Från start

Inte kan jag klaga på att jag bara suttit och tittat ut genom fönstret idag på jobbet... jag har haft fullt upp så jag bara blev virrig. Det startade innan jag kom innanför dörren på jobbet och sedan bara fortsatte det för mig med arbeten som skulle göras, hela tiden kom det någonting nytt så jag knappt fattade vad det handlade om.

Jag brukar kunna använda söndagar till att pyssla med lite saker som sedan tidigare skjutits på men idag har jag inte kunnat göra det för fanns inte mycket till luckor. Visst är det skönt att det händer saker men just idag var det för mycket. Jag visste inte riktigt hur jag skulle lägga upp det hela då det dök upp saker som inte alls stod på agendan över arbete.

Jag klagar inte men det är nu som beviset kommer fram om hur det kommer bli i framtiden, den framtid som jag så länge förutspått och som alla bara skrattat åt. Jag kommer att vara kvar den dagen då det här sker men jag vill helst inte tänka på det och vill inte heller räkna ut när det kommer ske, räcker med att veta att det kommer ske.
Kommer det att bli mer personal den dagen?

Man kan tycka att man ska hinna innanför dörren innan det bara sätter igång men just idag var det inte ens så att jag hann ta av mig jackan. På varje arbetsplats ska man kunna sätta sig in i vad som skett då man varit borta men hos mig är det inte så, dem jag har hand om bryr sig inte speciellt mycket om andra bara dem själva får det som dem ska ha och lite till så att säga.

Längtar bort

Det är nog så, man längtar bort då det är det här vädret hemma i Sverige, känns inte alls bra med regn och kyla då man skulle kunna ligga på en varm strand med en öl i näven. Visst har årstiderna sin tjusning men att det ska vara så ofta är inte så kul alla gånger måste man väl erkänna. 

I 49 år har jag varit med om dem här årstiderna så jag kan dem ganska bra och skulle byta ut dem ganska kvickt om jag fick ett bra byte.

Det regnade ganska bra i morse vid 10 då jag skulle till jobbet, väl framme så avtog det för att bli ett mera droppande och då kunde man vara ute en stund för att få luft. 

Det var senare mot eftermiddagen som det allra värsta kom, kylan som frös det här vattnet ganska fort så det blev som en hinna på marken. Det här är det värsta av allt, det blir en sådan halka som gör att man knappt kan gå framåt utan stöd.

Nu hoppas man bara på att dem som kör bil ikväll tar det förbannat lugnt på vägarna så det slipper bli en massa olyckor.

Lustigt

Mycket lustigt stöter man på i dagens samhälle och detta gjorde jag även denna dag faktiskt. Jag kände mig ganska okej för att ta mig iväg ut riktigt tidigt på dagen för att skaffa ett papper.

Jag tar bilen och kör iväg till platsen jag tänkt mig att parkera och se på f-n... det fanns en parkering åt mig den här gången så bara ställa bilen och byta den mot benen.

Jag bemödar mig att promenera cirka 1,5 kilometer för att fixa ett sketet papper som krävs för att söka en sak åt min dotter, hade kollat när det var öppet och mellan 10-16 var det bra att komma.

Jag kommer fram och möts av en mörk lokal... en lapp som säger att man har personalutbildning just idag!

Nu var det ju så här att jag hade varit in på deras hemsida för Västerås och där stod det inte ett skit om stängning på grund av utbildning.

Nu vet jag inte riktigt vad man ska utbilda personalen i, kanske hur man ska vara ännu mera otrevlig och hur man ska lura av oss mera skattepengar?
Äh, skit samma men det kostar lite pengar att hålla på så här, det skamligaste är att man som statlig enhet inte kan kosta på sig att skriva det på ens hemsida för att inte dem som ska dit åker i onödan. Nu är jag ju inte den som kommer vara tyst utan jag kommer att klaga på måndag då jag kommer dit igen i samma ärende.
 

Det känns

Då var det dags att ta sig upp för en ny dag men inte till en arbetsdag som alla andra, nu är det planeringsdag som gäller. Den här dagen ska jag ta mig till plats med buss och lite konstigt igen känns det eftersom jag annars åker bil vart jag än ska, nu är det bara nyttigt att veta att det finns bussar man kan åka med så.

Jag kliver av bussen en kilometer från målet och går resten av vägen, skönt att få röra sig en stund innan man ska sitta på förmiddagen. Om jag är spå sugen på det här kan jag ju inte påstå men jag ska vara med så inget med det, man slipper en dag på arbetet och allt som har med det att göra.
Lite småkallt måste jag ju säga att det var och jag hade lite ont i händerna men bara jag får i mig ett par Alvedon så ska det nog bli bra tror jag...

Den här dagen gick fort så det måste ju ha varit en trevlig dag eftersom allt går så fort. Nu har jag fått se dem två nya killarna på enheten men jag fick ingen uppfattning om hur dem är, kanske inte samma kaliber som en annan är i men ändå så vet jag vilka dem är nu.
Om jag lärde mig någonting nytt vet jag inte men jag hade inga förväntningar om det heller så, finns ingen anledning att förvänta sig så mycket för gör man det blir man bara besviken.

En sak som jag inte tyckte om var att samma gäng som vanligt började gnälla om hur snålt allting var, finns dem som aldrig blir nöjda.

Väldigt snurrigt

Jag känner bara att det är snurrigt just nu, inte bara hemma utan även på jobbet och det är bara jobbigt för mig i dagens läge. Det som jag behöver rådgöra med någon annan kan jag inte rådgöra om då jag är helt själv.

Visst lever jag i en familj men jag känner även där att det finns en massa brister, saker kommer inte fram för man klarar inte av att föra dialog och så är det överallt verkar det som.

Att allt är snurrigt påverkar mig mycket ska jag säga, hela min värld blir upp och ned då jag är den där som är fyrkantig i det mesta som jag ska göra. Stora förändringar eller att det blir snurrigt kan ställa till det väldigt för mig och så vill jag inte ha det.

Det har varit bra ett tag på alla fronter men som jag förstått så behövs det så lite för att allt ska bara bli ett virrvarr för mig och faktiskt för många andra.

Inte mycket men räcker

Nu kom det i alla fall, inte mycket men jag tycker att det räcker med det som kom för det är inte riktigt det jag vill just nu. Visst ska det vara snö då det börjar gå mot vintern men samtidigt som det är fint så är det lika bedrövligt på många sätt.

I och med att det kommer så lite och bara blir slask då det är ganska varmt ändå blir det bara halt och jag kan nog säga att vi ska räkna med olyckor.

Ska det snö så ska det snöa rejält för då blir det ljust och det blir inte så förbaskat halt heller om det bara får ligga kvar. Nu kanske man har stora krav på hur vädret ska vara eller hur det ska vara då snön faller. Vi ska vara medvetna att det har blivit varmare dem senaste 30 åren och medfört att dem där härliga vintrarna man hade förr aldrig mera kommer att existera... i alla fall inte på vintern.

Det kom en aning snö men inte mycket att snacka om men tillräckligt för att man ska fatta att det kommer bli halka nu. Det gäller att gå försiktigt och köra försiktigt men som vi vet finns det dem som har en tendens att inte begripa att det blir halt då blötsnö kommer för att frysa på till kvällen.
Man tror att man är en ungdom då man ökar stegen och tror att man ska klara sig och visst gör man det ibland men ibland är olyckan framme.
Man trycker på gasen lite extra för att kunna leka lite med en sladd men tappar ändå greppet hur bra förare man än är och oturen kan vara framme så man tar med sig någon annan i allting...

Läkarbesök

Min dag börjar med en kopp kaffe för att därefter ta mig till läkaren för att kolla upp mina leder som bara värker hela tiden. Jag tog prov för ett par veckor sedan som visade negativt men jag har fortfarande en fruktansvärd värk i lederna och jag vet inte vad det är frågan om.

Berättar som det är för doktorn men det utesluts att jag har fibromyalgi och det är väl skönt, det är bara det att jag fortfarande har ont så vad är det?

Jag får ta sänka samt att jag får tabletter för värk och för att jag ska kunna sova på nätterna, emot tabletter är jag men jag är villig att pröva så jag får det där lugnet till min kropp. Jag orkar inte gå omkring och ödsla en massa energi på att nonchalera värken som tar över kroppen, känns bara fruktansvärt att vara en simpel vanlig människa just nu.

Mera prover och annan skit ska jag göra för att reda ut vad det är som gör att jag har så ont hela tiden efter att jag gör saker.

Jag är arbetsför men är jag verkligen det alla gånger? Det känns som att jag har det jobbigare än vad mina kunder har och dem har då ändå allt förspänt, behöver egentligen inte göra någonting för att få sina pengar men vill ha ännu mera.

Ja, det är ju så synd om mina kunder men jag kan inte tycka synd om dem då dem börjar med att tala om hur orättvist det är... jag kan tycka det är orättvist för jag har inte valt att behöva arbeta alla gånger och vet inte om jag heller vill.

Upp tidigt

Trots söndag och ledig dag så tar jag mig upp ganska tidigt, alldeles för tidigt än vad jag egentligen vill en ledig dag faktiskt. Jag har planerat in saker som jag ska försöka få gjorda men börjar med det som jag kan göra så tidigt som man kan på en morgon utan att störa andra i min omgivning.

Den här morgonen vaknar man med en täppt näsa och lite ont i halsen men det får väl gå det med.

Jag sätter mig en stund med mina fotografier sedan igår och tittar och jag kan bara tycka att dem allra flesta är någonting att spara men vet också innerst inne att jag inte kan spara allt då det börjar dra iväg.

Mycket av det som är på bilderna har inte så mycket med mig att göra eller har ingen anknytning till mig men jag har alltid haft svårt att kasta bilder, det är som att jag ska minnas varje ögonblick.

Nu på morgonen så vankas det en innebandymatch som jag ska iväg med tillsammans med grabben. Ett av Västerås tjejlag i Rönnby som spelar men som jag inte känner till speciellt och kanske inte heller sett många gånger. Det sägs att dem ska vara ganska bra men jag säger bara en sak, det var en långsam innebandy det här och jag tyckte att man mest bara slog bort bollarna hur som helst.
En annan sak i den här matchen var att det small ordentligt i klubborna...

På eftermiddagen efter mat och ett ärende så var det dags för ytterligare en match för oss båda, Romfartunas flickor spelade mot Lillån. Kan vara kul att se lite tjejmatcher och ta lite bilder även på dem, vi känner trots allt tränaren för laget.
Här var det mera fart och jag måste säga att dem spelade bra Romfartuna trots att man inte är ett vinst tippat lag och dem vann inte här heller. Huvudsaken var att dem kämpade in i det sista och var faktiskt bättre än förra gången som jag såg dem.

Inte som jag planerat

Jag hade tänkt att jag skulle upp tidigt i dag men så blev det inte på grund av att jag inte klarade av att ta mig upp. Min kropp sade nej till att kliva upp vid åtta så det var bara att lyda och ligga kvar, klev upp strax efter tio istället.

Jag måste vara både trött eftersom kroppen sade ifrån blankt den här dagen för annars brukar jag inte ha några problem med att ta mig upp.

Istället för två matcher tidigt på morgonen så fick det bli en och kanske bra det med, jag hade en match på eftermiddagen som skulle ses. En dag med innebandy kan man säga att det här blev och inte mycket annat som man hinner med att göra än att sitta i hallar.
Visst hade det varit kul att f¨å se tre matcher men är man inte okej i kroppen så ska man lyssna på den, inte alla gånger jag gör det.

Blev lite bilder på den här första matchen för idag och som var en juniormatch, både bilder och en filmsnutt fick jag, la sedan upp det på sportsidan jag har. Direkt ser jag att det är folk som tittar och gillar det som dem ser, det här gör mig väldigt nöjd med tanke på slitet det är bakom det hela.
Många gånger då jag är på en match så har jag ingen som helst anknytning till lagen utan jag gör det för att visa upp att det finns saker att göra eller att det finns människor som satsar tid på våra ungdomar.

Ja, den här dagen blev liksom inte som jag planerat till en början med därefter blev allting som jag hade tänkt mig och kanske det som räknas, att man slutför dagen som man skulle?

Mycket gjort

Visst fick jag sova lite längre idag men efter att jag kommit upp och druckit mitt kaffe blev det bara ful fart kan jag säga er, ganska ovanligt att jag inte har att göra här hemma.

Lasta in bilen med en massa saker som ska bort för gott ur lägenheten och sedan köra bort skiten för att sedan skjutsa frun till arbetet för dagen.

Hem och kolla på alla dessa saker som ska göras för att prioritera vad som ska vara kvar ett tag till...

Börjar förbereda för att sätta upp grabbens nya skrivbord så att det blir gjort nu till slut, fy fan, skit överallt och jag vet inte vad hälften av skiten ska vara till om jag ska vara riktigt ärlig... vet inte vad som rör sig i skallen på honom.

Jag rensar i alla fall och jag plockar för att förbereda innan han kommer hem för att få hjälp med det här.

Ja, han kommer hem men gör saker bakvänt så jag håller på bli tokig, en praktisk kille är han då inte.

Vi får grejerna på plats till slut och det blir bra kan jag tycka, kanske ska det går att hålla rent nu men jag har inga högre förväntningar om det kan jag säga. Jag är van vid att man slänger saker överallt och samlar på sig en massa skit som jag till sluta får reda ut hur det ska komma bort.

Sista dagen av vecka

Ja, nu har man gjort sju dagar i sträck på jobbet och det har känts kan man lugnt säga. Det ska bli riktigt skönt att vara ifrån arbetet under tre dagar fysiskt kan jag säga för att arbeta så många dagar i sträck sliter en hel del på kroppen.

Jag har haft att göra hela veckan och nu börjar det verkligen kännas i mina leder som skriker om att dem inte orkar mycket mera för den här gången.

Jag har saker att genomföra hemma istället och vet inte om det är så mycket roligare saker som ska göras men som jag så väl vet att jag måste göra för att få ordning på allt. Nu kan jag hoppas på att jag får lite hjälp med allt det här som ska göras då jag inte orkar med allt på egen hand.

Det ska möbleras om och det kräver att man lyfter lite här hemma och det som krävs att man hjälper mig med för att det ska gå smärtfritt.

Ytterligare ett besök på återbruket måste jag göra innan helgen tar över då jag har enbart ett återbruk som jag vill åka till för att tippa av det som jag samlar ihop.

Kanske krävs det två besök men det vet jag inte just nu då jag måste gå igenom allting en gång till och vet inte hur många jag sonderar vad som ska slängas, vet bara att jag måste gallra bort en massa saker för att det ska fungera här hemma.

Ja, jag sätter mig efter jobbet med en öl för att verkligen känna att nu har jag gjort mitt för den här veckan på jobbet.

Lite kallare

Med en gång går jag fram och kollar, -3,5 grader kallt ute den här morgonen och jag suckar enbart tungt. Jag måste nu komma ihåg dem här extra sakerna som jag måste ha med mig på morgonen för att kunna vara ute på jobbet trots att jag helst inte vill.

Jag hade ont då jag klev upp och det tar mig en stund att komma igång då hälsenorna inte vill töja sig riktigt för att ta mig fram dit jag ska.

Idag var en sådan där dag som jag skulle ha med mig tjejen till skolan då hon pluggar precis i närheten av mig och då kan hon gott åka med mig. Det är trots skönare att sitta i en varm bil och komma fram på ett skönare sätt än att sitta på en kall buss med en massa andra människor, kan jag i alla fall tycka.
Visst är det till en början kallt men går över ganska fort då det är en så ny bil.

Skrapa rutor på morgonen behöver jag inte alls göra då jag har den i garage men det blir värre ikväll, då är det bara fram med skrapan då bilen står utomhus.
Jag bävade för att det skulle bli kallare men det låg ganska jämnt över dagen den här kylan men visst märkte jag av att det var kallt i mina leder så... jag måste ju arbeta så ingenting med det.
Jag kan försöka göra så gott jag kan nu när det är som det är för jag vet att min chef litar på att jag arbetar undan.

Usch är det man kan säga om den här årstiden, önskar att man kunde bo i ett varmare land faktiskt just nu.

Hålla sig inomhus

Vaknar upp och ser frosten på allting där ute, ser på termometern och ser att det är -2 grader ute. Man vill helst inte tänka på det man ser men vet att det kommer bli värre än det här om ett tag så nu är det bara till att förbereda sig.

Helst vill man hålla sig inomhus då kylan kommer men man har inte sån tur att man inte behöver ta sig ut.

Direkt på morgonen är jag inte så länge men då jag varit på plats ett tag så ska jag ut i kylan under närmare 50 minuter så nu är det bara att gardera sig med handskar och andra kläder som kan hålla min värme.
Det här blir en seg vinter känner jag på mig då jag kommer att ha ont för det mesta i kroppen men det gäller att inte bara sitta för då blir det bara ännu värre, leder ska vara mjuka och enda sättet är att röra på sig så mycket som möjligt.

Usch, jag vill tillbaka till värmen så jag slipper det här med smärta men jag har tyvärr inte råd med det utan bara lida igenom det hela. Det värsta är att jag inte vet hur det blir nästa år heller med utlandet, kanske inte finns ekonomi för det då allting kommer att bli dyrare för oss men jag ska försöka spara så vi kan få en vecka i alla fall. Just nu får man försöka att göra det bästa av situationen i alla fall.

Att vakna upp till dem här kalla dagarna är inte det som jag vill men jag tror nog att det är fler än jag som känner så.

Inte kul

Jag kommer upp ur sängen till slut men jag kommer upp efter att ha gjort vissa rörelser för att lederna ska förstå att jag ska upp ur sängen även den här dagen. Det är bara tur att jag inte behöver börja tidigt för jag tror inte jag skulle klarat av det faktiskt.

Det är så fruktansvärt att behöva vakna med smärta i kroppen och till på köpet har mitt hjärta börjat höra av sig efter ett mycket långt uppehåll, tror det är för att jag är på gränsen till utmattning efter allt som varit.

Knakar gör det och till och med jag ryser till då jag fattar att det faktiskt är jag som knakar. Inte så gammal men ändå så skröplig redan, inget jag trodde då jag var ung men får vara glad att jag är ung i mitt sinne trots allt.
Minns tillbaka i tiden då jag kunde röra mig utan en massa besvär men ack det gick fort att bli sjuk, rejält sjuk med en massa olika saker. Ler också för mig själv då jag hör kunder till mig som säger att trots att jag är sjuk så kommer jag dit och driver lite med dem...

Ja, jag har nog snart gjort mitt för andra människor. Jag känner att det börjar gå fort utför mig och att jag inte orkar med samma saker som jag gjorde tidigare och det var det som skänkte mig den där glädjen över att jag kunde.
Det är viktigt att få känna att man är en individ som kan sköta sina saker själv och det som jag hela tiden kämpar för att få mina kunder att förstå. Den som försöker den kan också...

Inte alls kul att vara under 50 och få en massa krämpor efter att ha varit så aktiv igenom alla åren och så får man bara plötsligt en massa sjukdomar som sänker ens levnadsvärde.

Det bästa

På plats på jobbet och det är en söndags som betyder att man får göra det bästa av den... det brukar vara lugnt så man kan göra det där man annars inte hinner med alla gånger och jag har verkligen att göra.

Ett problem med mig just nu är den här städningen och mina fingrar, jag får så ont av att skrubba och händerna sväller upp då jag gör för mycket på en gång. Det känns inte alls roligt just nu med alla värkande leder.

Jag gör det som jag kan och lite till men vet att jag kommer att få lida ett tag efteråt av det, några smärtdämpande kommer jag som vanligt inte att använda utan jag lider ut smärtan.

Det som jag gör måste göras för att det inte ska växa till ett större problem men jag undrar vad andra gör då dem finns här, inte helt okej att en ska klara av det på egen hand. Nu har jag ju kommit på att det finns dem som kanske inte alls är världens renligaste trots att man försöker påstå det.

Jag får en hel del gjort men mellan det jag gör måste jag ta pauser på grund av att smärtan i mina händer blir alltför stor för att kunna fortsätta. Jag märker av för var dag att det blir värre och att jag får blå strimmor i tummarna av vissa saker som kräver att jag greppar.
Det känns inte bra att slita ut sig för att andra ska slippa göra saker för sig själv utan bara förväntar sig att andra ska göra det.

Ja, dagen för mig tog i alla fall slut och jag fick återvända hem för att vila, värken i mina händer får jag ta med mig hem och försöka döva hemma.

Alla helgon

Ja, det är alla helgonens dag idag och det är dags för dem som har en grav att gå till att sätta det där ljuset på den för att visa sin vördnad till våra döda.

Jag själv har ingen grav att gå till, inte så som jag ser det som och den som finns ligger alltför långt bort för att jag ska åka dit, den ena i graven är egentligen ingen som jag heller vill ge någon vördnad till då han inte förtjänar det.

Det finns en grav till som jag kan åka till och som jag gjort under några år med min egen familj, sätter en blomma med jämna mellanrum och sätter det där ljuset som ska skingra mörkret en stund så här på hösten.

Min frus mormor, mina barns gammelmormor som ligger där i graven med sin make, det är den graven som vi åker till och den kvinnan har all rätt i världen att få min vördnad.

Jag kan inte påstå att alla döda har varit något helgon och inte förtjänar den där platsen i himlen men det är inte heller min uppgift att bestämma det.

Jag ser det fortfarande att det kan vara en bra sak att bara tänka på dem som gått sin väg från livet, många av dem har gjort stordåd för den värld som vi lever i. Det finns alltid någonting bra som alla har gjort för världen och det ska man inte glömma men inte heller ska behöva glömma det som är mindre bra.

Hos oss finns det alltid någon som har vår stora saknad och vördnad, spelar ingen roll om den personen ligger i samma grav som en ondskefull person ligger i.

Sätt ditt ljus på graven och ha en fin stund där medan du ser in i ljuset och minns tillbaka då den avlidne var i livet.

Lång vecka framför

Nu har jag insett att jag har en lång vecka framför mig den här gången, ska jobba fredag till torsdag utan avbrott. Länge sedan som jag hade en sådan här vecka men det kan vara bra att man har det någon gång för att komma ihåg hur bra man egentligen har det nu...

Jag är själv skyldig till att det blir en så lång vecka för mig men jag gjorde det mest för att rädda min arbetsgivare från att vara utan personal en halv dag istället för att jag satte mig och arbetade med papper och annat, vem som vann på det behöver vi inte alls prata om som jag kan tycka det.
Jag ser inte fram emot den här veckan men jag kan ta det eftersom det inte är så varje vecka eller mera ofta som man brukar säga.

Jag har att göra den här veckan, både hemma och på jobbet så visst vet jag om att det kommer bli en tuff vecka att göra den här gången.
En del saker skulle jag kunna vara utan men andra saker ser jag fram emot att dem ska ske och kanske det som får mig att inte fundera alltför mycket på att det blir jobbigt.

Jag bara undrar vem och vilka som har det så här och som skulle se det positiva i det. Kanske är vi många som har ett arbete där man inte har så mycket annat val än att rädda  sin arbetsgivare för att inte andra ska behöva lida?

Ännu mera

Det är rent horribelt som man sparar på sig genom åren. Ju mer jag ser mig runt desto mera skräp hittar jag här hemma och vart jag än går förresten, vet inte hur jag ska bli av med allt eller om jag egentligen vill göra mig av med allt. Det finns saker som kan användas till någonting men frågan vad och när man ska använda det.

En gång i tiden försökte jag sälja en del men ingen som köpte det men då jag sa att jag skulle kasta det så ville man ha det, bara för att det skulle vara gratis.

Man handlar på sig genom åren men någonstans där emellan kommer man på att man kanske skulle byta lite grann, det är bara det att det mesta som man byter ut sparar man för det kan alltid vara bra att ha.
I mitt fall betyder det här att jag har en massa saker som aldrig mera kommer användas men jag har inte hjärta till en början att slänga det, det blir som ett berg av bra att ha grejer istället.

Nu har jag faktiskt tagit mig i kragen och insett att jag måste bli av med det här som bara står och samlar damm, inte säljer jag utan jag skänker eller så kör jag det på tippen bara för att bli av med det. Står fast vid att dem som först inte vill betala ska inte heller få det gratis av mig, fram med sågen och förstör då istället och sedan till tippen.

Hela tiden tycker jag att det dyker upp ännu mera ur alla gömmor man har i hemmet och jag vet inte varför människan är så tokig i att spara en massa saker...